Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 5. Den första otåligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA OTÅLIGHETEN.
35
att hemta pappas stol: då hon tog sin stickstrumpa och som vanligt
satte sig på pallen bredvid honom, drog hon till och med en djup suck.
Gubben märkte emellertid ingenting, kanske derföre att han aldrig
kunde hafva gissat att hans ögonsten skulle sucka hos honom.
”Nå”, sade han, i det han med välbehag strök sig om det hvita
skägget, hvilket gaf honom ett så vördnadsvärdt och patriarkaliskt
utseende, ”nå, barn, du fröjdar dig väl åt den granna duken, som Ragnar
skickar hem?”
”Jag har just icke tänkt på den än, pappa!”
”Det är sant: ditt sinne är icke i den vägen sådant som Magdas.
Hon fröjdar sig som en ung qvinna gerna må göra, då hon får pryda
sig med det som är vackert.”
”Jag tror nog”, svarade Nanny under en lätt i förvirring, ”att jag
också, hvad det lider, kommer att tycka om vackra saker. Jag har så
lite vackert, men jag ville väl ha!”
”Se, det roar mig att höra — jag har just varit ledsen för dig
ibland, då jag sett den der liknöjdheten, hvilken icke är naturlig för din
ålder: den härleder sig endast från det tunga sinne, som du haft allt
se’n barndomen.”
”Men, pappa, är det icke orätt att vilja göra sig vacker, då man
är fattig?”
”Vacker — hur kom du att tänka derpå?”
”Magda sade nyss att alla fattiga qvinnor borde vara fula för att
få behålla sin ärlighet.”
”Magda var icke i sitt goda lynne, då hon sade det — och hon,
som sä gerna vill behaga sin man, önskar visst icke att hon vore ful.”
”Ja, då man har en man, är det väl en annan sak.”
”Och hvarför skulle ej den unga qvinnan vilja vara täck för sin
far, sina bröder och alla, som se henne .. för sig sjelf först och främst!
Det är en oskyldig önskan, hvilken, sålänge den förblifver oskyldig,
leder till mer godt än ondt.”
”Men när är den icke oskyldig?”
”Det upphör den att vara, när begäret efter fåfänga prydnader och
begäret att visa sig skön förändrar hjertat och kommer den fattiga och
arbetsamma Hickan att försumma arbetet och sina pligter för att
uteslutande tänka på det, hvilket bör tjena endast till en liten förströelse....
Men detta blir visst aldrig händelsen med dig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
