Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMBYTTA NUMMER.
139
Sims såg skarpt på honom, och sedan tog han,
till Gunnills stora förvåning, upp spillrorna, svepte in
dem i papperet och rusade bort. Gunnill betraktade
Drill med en inställsamt frågande blick.
»Det var inte Coopers nummer på kasken», sade
denne.
»Hvadfalls?» utropade Gunnill.
»Hur vet ni det?» frågade Selina.
»Jag råkade få se det», svarade Drill.
Han sträckte ner handen, liksom för att ta upp
nattsäcken, som han ställt bredvid sin stol, men
ändrade sedan tanke, lutade sig tillbaka i stolen och
såg på herr Gunnill.
»Vill ni påstå», sade den senare, »att han har
slagit omkull orätt person?»
Drill skakade på hufvudet. »Det är just gåtan»,
sade han halfhögt.
Han smålog mot miss Gunnill, men denna unga
dam, som tyckte, att han var litet mystisk, såg bort
och rynkade pannan. Hennes far satt och bråkade
sin hjärna med gissningar och kom så till den
slutsatsen, att herr Sims hade anfallit förste bäste
poliskonstapel, som kommit i hans väg, och nu led bittra
samvetskval.
Han lyfte hastigt upp hufvudet, då han hörde
snabba steg utanför. Det knackade hårdt på
farstudörren, och till obehaglig öfverraskning för alla de
närvarande visade en af Coopers kamrater sitt röda
och vredgade ansikte i salsdörren.
Herr Gunnill stirrade hjälplöst på honom. Kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
