Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
OMBYTTA NUMMER.
stapeln steg nu in i rummet, ställde sig hotande
framför honom och räckte fram en illa massakrerad kask
och en halft uppbränd battong.
»Har ni sett de här förr?» frågade han i
skräckinjagande ton.
»Nej», sade Gunnill med ett försök att spela
öfverraskad. »Hvad är det?»
»Jag skall tala om för er, hvad det är», sade
poliskonstapeln Jenkins argt, »det är min kask och
min battong. Ni har förstört kunglig majestät och
kronans egendom, och det kommer ni i häkte för.»
»Ersade den förvånade Gunnill.
»Jag lånade dem till unga Sims, på skämt»,
sade konstapeln. »Jag kände hela tiden, att det var
en dumhet.»
»Det är inte något skämt», sade Gunnill
allvarsamt. »Jag skall läsa lagen för unga Herbert, som
har försökt lura mig.»
»Att ni har blifvit lurad, betyder ju ingenting»,
afbröt konstapeln. »Hvad ämnar ni göra åt den
saken?»
»Hvad ämnar ni själf göra?» frågade Gunnill
barskt. »Det här är ju en sak mellan er och honom,
tycker jag; ni kommer troligen att bli utstruken ur
poliskåren, och det just för att ni har försökt lura
mig. Jag tvår mina händer.»
»Ni skulle inte ha lånat ut sakerna», sacle Drill,
innan konstapeln hunnit svara. »I synnerhet inte åt
Sims, så att han skulle få påstå, att han hade tagit
dem från Cooper. Det är en kinkig sak, men ni kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
