Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttre, tills de blifva en viljohandling, då är detta
förtätningars förtätningar. Dessa förtätningar äro sjelfva tanken.
Denna är icke samkraften, han är sjelfva hjerntrådarnas
förtätning… Gud! hvad vetenskapen likväl är för en
herrlig sak! och hvad Broussais hade för en väl förtätad
inbillning.
Att förnimma sig förnimma, detta är formeln, detta är
det enda faktum af medvetande, som Broussais antagit.
Den föregifna menniskosjälen är hel och hållen i dessa
fyra ord. Men hvad är det för ett organ som förnimmer
i den menskliga organismen? Det är obestridligen hjernan.
Således är hjernan jaget och alla tankens uppfattningar äro
endast retningar i hjernsubstansen.
Detta synes vara mycket enkelt. Dock kan en lindrig
anmärkning göras deremot.
Vi ha sett att hjernan är en köttklump om 3½
skålpund, mer eller mindre, bestående af merg, hvita eller gråa
trådar, fosforbundet fett, vatten, albumin etc. Men hvad
är det för ett ämne deri, som tänker? Är det vattnet? är
det fosforn, albuminet eller syret? Om förmågan att tänka
är fästad vid en enkel molekul, en verklig atom, så har ni
ej rätt att förneka själens odödlighet, ty uti denna hypotes
skulle förmågan att tänka dela lika öde med den
oförstörbara atomen. Men man måste då antaga, att denna atom
är ifrån den stunden frigjord från rörelsen, är orörlig
(kanske på djupet af den tallkottformiga körteln i hjernan).
Om nu hvarje molekul i hjernan är förmögen af att
emottaga intryck, enligt de sinliga förnimmelsernas natur, så
skall detta föregifna jag ej längre vara i singularis, utan i
pluralis; det skall finnas så många jag som det finnes
molekuler i hjernan. Språken känna ej detta nya ord och
skola nödsakas att hädanefter tillägga det till sin ordbok.
Menniskan hade aldrig anat att det i henne fanns flera
personer, ty sjelfva grekerna med deras ψυχὴ deras ϑρεπτιχòv,
deras γεννητιχὴ òύναμις, deras αἰσϑητιχὸν, deras ὀρεχτιχὸν,
deras φαντασἰα, deras νοῦς πασχῶν, deras νοῦς ποιητιχὸς
och alla möjliga νους hade ännu icke föreställt sig deri
annat än en enda själs olika egenskaper och olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
