Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Tredje berättelsen.
Röda boken.
KAP. 1.
Den nye konungen. Kung Märtha
på Hörningsholm.
en 10 Juli 1569 samlades rikets ständer i Upsala, i hvars domkyrka den
gamle erkebiskop Laurentius Petri satte konungakronan pä den andre af
kung Göstas söner under salut från slottsvallarne och vid ett dylikt till-
fälle öfliga högtidligheter.
Konung Johan var en boklärd man, hvilken utom sitt modersmål talade fem språk,
samt förenade i sitt utseende godhet, skönhet och majestät. Han var tre alnar lång och
hade ett långlagdt ansigte samt ljusgult hår och blå ögon, samt vackert hvälfda ögonbryn
och hög panna. Hans långa skägg var rödt och en dyster tankfullhet hvilade ständigt
öfver hans anlete, äfven då han log.
Han sökte helst ensamheten och hatade alla förströelser, i hvilka han deltog endast
då han ansåg sig nödd och tvungen dertill. Hans sinne var mycket tungt och ban kunde
stundom hvarken lida sig sjelf eller andra.
Mest sysselsatte han sig med teologiska studier och sökte vinna tröst uti olika
trosbekännelser. Hans religiösa öfvertygelser voro ständigt vexlande. Han var uppfödd i
den evangeliskt-Iutherska läran, men öfvergick snart till den reformerta. Efter sin för-
mälning med Katarina Jagellonica föll hans tankar på katolska läran, öfverlemnade sig
sedan åt lithurgien, en blandning af katolicism och lutheranism, derefter blef han katolik.
Snart ledsnade han äfven derpå och fann ingen tröst i denna religion. Hans samvetsqval
öfver sitt beteende mot sin äldste broder gnagde ständigt på hans bjerta. Efter att en
kort tid hafva bekänt sig till romerskt-katolska läran öfvergaf han denna och antog den
grekiskt-katolska. Dermed trifdes han inte heller länge, utan återvände till lithurgien,
hvarefter han åter på sin dödsbädd bekände sig till den evangeliskt-Iutherska läran.
Hvad hade man att begära och vänta af en konung, som var till den grad obe-
ständig i sina religiösa begrepp? — Sannerligen intet godt.
Wasaättlingarne. 19 b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
