Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men blott till en del. Ty texten är dock det
förnämsta. Såsom skald hade Bellman något av Linnés
enastående observationsförmåga, och den tendens till en
realistisk skildring, som genomgår hela århundradet, kommer
aldrig starkare fram hos någon av 1700-talets författare,
ehuru även han har en rest kvar av den föregående
periodens franska idealism.
Bellman var ett huvudstadsbarn. Birger Jarl —
säger Levertin — grundlade staden, men skalden
upptäckte den. “Det var hans värld, genom vilken han
ständigt seglade på äventyr och där de tusende källarna och
krogarna med de sällsamma namnen och skyltarna, strödda
från tull till tull, voro de vinkande hamnplatserna.“ Men
liksom alla äkta Stockholmare längtade även Bellman ut
till landet och naturen — icke direkt till bondlandet och
skogarna, ännu mindre till skären, utan till parkerna och
stränderna kring Mälaren. Ty det är ganska
karakteristiskt för Bellman, att han aldrig eller nästan aldrig gör
en utfärd åt Saltsjöhållet, utan ständigt föredrager
Mälaren. Denna natur är också, såsom förut påpekats, den
tidigast upptäckta svenska. Den möter oss redan
skisserad i 1600-talets dikt, och den stämde också bäst i tonen
med 1700-talets smak för idyllen — den kala, men
storslagna västsvenska havsnaturen, den skånska slätten med
dess känsliga dagrar, Dalarnes och Norrlands fjäll hava först
långt senare upptäckts. Bellmans landskap var Mälardalen
närmast Stockholm. Och icke ens denna intar någon
bredare plats i hans äldre epistlar. Av dem, som skrivits
före 1771, är det egentligen blott en (Ep. 25), som spelar
i Stockholms omgivningar, och dessa äro här knappt skildrade
efter verkligheten. Det är ett landskap i Bouchers stil,
som här målas, med tritoner, som blåsa, sefirer, som fläkta,
medan Venus på sin char skrider fram över vågen. Först
i de senare på 1770-talet skrivna epistlarna finna vi den
vakne naturiakttagaren, och sina kanske finaste naturdikter
— Liksom en herdinna, Hvila vid denna källa och
Fjäriln vingad syns på Haga — skrev han först mot
slutet av sitt liv. Att han dedicerade dessa tre dikter till
Kellgren, Leopold och Armfelt, tyder ock på, att den så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
