Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Roman och drama
- Dramen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pompés nästan sinnessvaga ädelmod och hela den på
upprepade missförstånd byggda “tragiska“ avslutningen betyda
mindre.
Dramen.
Samma fel och samma förtjänster återfinnas i Leopolds
kort därefter påbörjade tragedi Virginia. Men redan då
dessa stycken skrevos, hade nya och andra rörelser gjort
sig gällande även inom den franska litteraturen. För det
första hade det engelska borgerliga sorgespelet eller “dramen“
kommit upp både på Frankrikes och Tysklands scener,
och 1767 hade det banbrytande arbetet inom denna genre,
Lillo’s Londonske Köpmannen översatts på svenska; sedan
följde en bearbetning av Moore’s Beverley och andra dylika
stycken. På teatrarna uppfördes de ofta, och smaken för
dem blev mot periodens slut allt starkare, särskilt sedan
man gjort bekantskap med den tårmilde Kotzebue, som
även i Sverige, både genom sina dramer och sina romaner,
blev en älsklingsförfattare.
“Dramen“ bryter med den fransk-klassiska tragedien på
nästan alla punkter. För det första är det i regeln på
prosa och en prosa, som dryper av sentimentalitet. För
det andra lånar den sina ämnen icke från någon klassisk
forntid, utan från samtidens vardagsliv, och de handlande
äro icke konungar och hjältar, utan “borgare“. Och för
det tredje äro karaktärerna icke representanter för någon
viss lidelse, utan — såsom redan påpekats på tal om Lidners
drama — personer ur det verkliga livet, vilka påverkas
av omständigheterna och miljön. Dramen är således ett
uttryck för den strömning mot naturalism och känsla, som
i strid med idealismen och rationalismen genomgår hela
1700-talet. Det är därför mera än en tillfällighet, att den
förste originalförfattare, hos vilken vi spåra något
inflytande från dramen, är realisten Wallenberg. Omkring 1774
dramatiserade han den bekanta Susannahistorien, och hans
avsikt var att få stycket uppfört på den nya Bollhusteatern.
Själv ville han hava det betraktat såsom “drama“, och
det rörde sig, trots det bibliska ämnet, dock inom en
borgerlig miljö, det var starkt sentimentalt och det
behandlade en familjekonflikt: den trogna makan, älskaren
(här dubblerad) och den svartsjuke mannen. Men å den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0273.html
