Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens religiösa litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 1
slut var i Sverige, framgår därav, att den tidens ytterst torftiga bokmarknad, så-
som vi nyss sågo, har att uppvisa ej mindre än två för Sverige avsedda tryckta
upplagor av den latinska texten. Den smaklöshet, till vilken medeltidens nervösa
och osunda Mariakult här sjunker, visar, att man redan nått kulmen och att
omslaget stod för dörren. Egendomligt är att tänka, att Olavus Petri redan
verkat närmare ett decennium, när denna översättning framträdde, vars hek-
tiska mysticism så bjärt kontrasterar mot den svenske reformatorns nyktra,
stundom kalla och prosaiska framställning. När man läser Olavus Petris
skrifter jämsides med Vadstenaklostrets sista stora arbete, förstår man, huru
skarpt de tvenne tidsåldrarna bröto sig mot varandra och vilka oförsonliga
motsatser här stötte ihop. Så t. ex. heter det i Jomffru Marie psaltare:
»Och är vetande, att prästerna, vilka äro min sons ämbetsmän, skola hava så
stor kärlek, att de vilja gärna dö för dem, för vilka de hålla mässan, att de
skola i så måtto efterfölja min son och mig. Och den präst, som så stor
kärlek har till själarna, han varder i den kärleken min brudgum, och min
son Jesus varder hans son. Och med största glädje och täcknad omfamnar
jag därför och kysser den prästen andeligen, och så avlar jag på nytt i min
kved min son Jesus Kristus andeligen, och intet är mig lusteligare än så
avla Guds son andeligen i jorderiket med goda präster.» Så nära stå blas-
femien och den extatiska fromheten varandra.1
Bibelöver- Även de ansatser till en fullständig svensk översättning av bibeln, som gjorts
sättningar, på Birgittas initiativ, fortsattes i hennes kloster. Så överflyttade Budde Judits,
Esters, Ruts och Macchabeernas böcker på svenska, och därefter tolkade
generalkonfessom i Vadstena Nicolaus Ragvaldi Josua bok samt troligen
ock Domareboken. Av okända översättare äro Johannes’ Uppenbarelse (om-
kring 1500), Apostla Gärningar (omkring 1385) och det apokryfiska Nicodemi
evangelium. Även delar av Psaltaren och profeterna funnos under medeltiden
på svenska.
Vadstena- Men Vadstenamunkarna voro ock flitiga predikanter, och därom
predik- vittnar jci<e bJott klostrets diarium utan ock dess bibliotek.
nmgar.
Det är visserligen sant, att de flesta predikosamlingar, som vi
hava i behåll i Vadstena-biblioteket, äro på latin, men dessa sam-
lingar böra endast betraktas såsom homiletiska källskrifter, vilka av
munken begagnades till hjälpreda vid den muntliga predikan. Från
detta latinska predikoutkast fick han disposition, synpunkter, citat
och exempel, och dessa element ombildade han sedermera till en
svensk predikan. Att utkastet var på latin och icke på svenska,
berodde därpå, att latinet var kyrkans internationella språk, och
arbeten, som voro avsedda för kyrkans män, voro därför i regeln
på detta språk; den svenska översättningslitteraturen torde däremot,
såsom förut nämnts, huvudsakligen hava varit till de icke latinkun-
1 Till den birgittinska litteraturen hör ock en samling böner, lektier o. s. v., av
vilka väl åtskilliga äro svenska original. Självständiga äro med säkerhet några i upp-
byggligt syfte författade brev eller moraliska traktater, av vilka de utförligaste äro
skrivna till konung Kristiern I, det ena av abbedissan Ingeborg Gerdzdotter, det andra
(på latin) av konfessorn Magnus Unnonis ; båda hava karaktären av utförliga avhand-
lingar.
4IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
