Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bodmer, Breitinger, Gellert, Rabener, Johann Elias Schlegel, Hagedorn
m. fl. För det första saknade de originalitet; deras uppgift var att
omskapa den tyska litteraturen efter franska eller engelska mönster
— således samma uppgift, som samtidigt förelåg för den svenska
litteraturen, och det var då naturligt, att denna hellre vände sig
till originalen än till kopiorna. För det andra bör man erinra sig,
att dessa tyska författare framträdde alldeles samtidigt med de
svenska, Gottsched, Bodmer och Breitinger omkring 1730, Gellert,
Rabener, Hagedorn och Schlegel först på 1740-talet. Dalin kan
således ej hava tagit något intryck av dem och knappast heller de
följande årtiondenas svenska författare, ty Gottscheds generation
betraktades redan på 1750-talet, även i Tyskland, såsom alldeles
föråldrad och efterbliven. Ett nytt släkte hade då framträtt. 1748
hade de tre första sångerna av Klopstocks Messias publicerats,
Lessings första betydande skådespel, Miss Sara Sampson, skrevs
1755, under samma årtionde framträdde den på sin tid så
beundrade idyllförfattaren Salomon Gessner, Wielands egentliga
författarskap började först på 1760-talet, och Winckelmanns
epokgörande Geschichte der Kunst des Alterthums trycktes 1764.
Någon betydelse kunde dessa författare få först för den
gustavianska tiden.
Egentligen var det blott Gjörwell, som i sina tidskrifter uppträdde
såsom en härold för den tyska vitterheten. 1760 skrev han i Swenska
Mercurius: »En Haller, en Hagedorn, en Gellert, en Gessner och
andra äro dels döda, dels skriva de ej mera. Professor Gottsched
i Leipzig, som påstås vara en diktator i tyska språket och dess
vitterhet, bliver nu av alla Tysklands snillen förföljd och beklagad,
då däremot en Klopstock, en Cramer, en Lessing, en Lichtwer, en
Uz, en Kleist och flera nu som mest lysa på parnassen och utgöra ett
nytt tidevarv i dess vitterhets historia.» Gottsched var således
avsatt, och för den svenska litteraturen har han, så vitt jag vet, varit
utan all betydelse. Mest känd var nog Gellert, av vilken två romaner
översattes på 1750-talet, under det nästa årtiondet några av hans fabler
och 1771 hans Tankar om ynglingars lefnadsart. De flesta
översättningarna falla dock inom den gustavianska tiden, men varken då eller
under frihetstiden hade han någon märkbar inverkan på den vittra
smaken. Även av Rabener översattes några satirer på 1760-talet, men
egentligen synes han blott hava varit uppskattad inom sällskapet
Vitterlek. Vida mera betydde Gessner. Det är dock karakteristiskt, att första
gången något arbete av honom omnämnes — 1763 av Gjörwell — är
det en fransk översättning av två av hans idyller, som recenseras.
Sedan följa översättningar, men någon inverkan på den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
