Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - I. Allmän översikt - Tillverkningsekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
med de engelska importmedelprisen, vilka huvudsakligen torde bestäm-
mas av införseln från Tyskland. Väsentligt mindre är däremot skill-
naden mot de amerikanska.
I stort sett arbetar sålunda vår järnmanufakturering med ett avse-
värt dyrare material än den utländska, delvis beroende på vår järnhan-
terings bristande förutsättningar för storproduktion av järn och stål i
ordinära kvaliteter. Men å andra sidan äro otvivelaktigt de av svenskt
träkolstackjärn framställda mellanprodukterna i kvalitet av en högre
klass, vilket ger vår kvalitetsindustri en naturlig och sund basis. Det
torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en långt driven självför-
sörjning av råmaterial för all manufakturering innebär det mest eko-
nomiska användandet av våra naturtillgångar. F. n. åtnjuta så gott
som alla mellanprodukter med undantag av tunnplåt och s. k. "tin- och
terne plate"1
) ett tullskydd, som åtminstone bidragit att göra vårt land
i stort sett självförsörjande även för sådana tillverkningar, där ut-
ländskt billigare material av lägre kvalitet skulle kunna användas.
Denna situation förklaras av järnhanteringens allmänna utvecklings-
linjer: genom utlandets av teknikens framsteg ökade oberoende av-
svenskt kvalitetsjärn har den svenska järnhanteringen till största delen
nödgats söka sig nya utvecklingsmöjligheter i kombinationen med allt
flera och allt längre drivna förädlingsgrenar, samtidigt som man sökt
trygga ät sig den inhemska järnmarknaden genom mellanproduk-
ternas allt starkare tullskyddande. Härigenom har emellertid fram-
kallats en intressemotsats till den med järnframställningen icke kombi-
nerade förädlingsindustrien, som sett en del av sina materialier för-
dyrade genom tullskyddssystemet. Om än icke fullt analog så erbju-
der denna utveckling likväl en likhet med de slitningar som under kar-
tellorganisationernas stora genombrott i Tyskland uppstodo mellan å
ena sidan de rena eller med manufakturrörelse kombinerade järnver-
ken och ä andra sidan de rena manufakturverken.
Arbetslönens andel i produktionskostnaderna är i första hand en funk-
tion av lönenivåns absoluta höjd. Vad denna beträffar belysas de
svenska förhållandena under tiden närmast före kriget av tabell 5 (sid.
109), vilka uppgifter hämtats ur Svenska arbetsgivareföreningens löne-
statistiska årsbok. Medeltalen för hela arbetarstammen torde vara nå-
got lägre, enär dessa siffror ej inbegripa kvinnlig och minderårig ar-
betskraft, men då båda dessa kategorier äro av utslagsgivande bety-
delse vid de undersökta företagen (sammanlagt 439 av 1685 arbetare
inalles), torde avvikelsen vara obetydlig.
En jämförelse mellan ifrågavarande och övriga industriers avlönings-
förmåga kan i detta sammanhang äga ett visst intresse. Fördelas den
manliga arbetarstammen i åldern 18—70 år på olika löneklasser, så
erhålles dels för gruppen stål- och metallmanufaktur och dels för övrig
industri den bild av löneskalans höjd, som återgives i tabellen å följande
sida (uppgifterna baserade å Svenska arbetsgivareföreningens lönesta-
tistik för år 1914).
En jämförelse med andra industrigrenar utvisar som synes för ifrå-
gavarande grupp en relativt hög lönestandard. De högst avlönade grup-
perna intaga sålunda tillhopa en något starkare ställning än inom övrig
industri och den högsta löneklassen utvisar en siffra som överträffas en-
M Plåt överdragen med tenn eller en legering av tenn och bly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
