Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - II. Tillverkningen av dragen järn- och ståltråd samt vissa arbeten därav - Dragen tråd - Tillverkningsekonomi - Linor - Produktionsutveckling samt in- och utförsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
tens manufakturvärde ställer sig allt efter kvalitet och graden av bear-
betning. Som exempel meddelas här nedan de pä varje ton tråd belö-
pande totala arbetslönekostnaderna (fr. o. m. malm- och kolbrytning till
den färdiga produkten), enligt en beräkning av Verein Deutscher Eisen-
und Stahlindustrieller, avseende tiden vid århundradets början:1
)
för tråd av l1
/; mm. diameter och grövre M. 68:38
„ under l1
/, mm. till 0.5 mm , HO: 40
» » n 0.5 mm „ 317:40
Siffrorna belysa ytterligare, hurusom den tyngre järnindustriens pro-
dukter i jämförelse med den finare manufaktureringen endast i ringa
grad inbegripa rena arbetslöner.
Linor.
Bland arbeten av tråd äro, frånsett trådspik, linor en av de viktigaste Produktions-
artiklarna. Av dessa förekomma huvudsakligen tvenne typer, stängsel- utvec
^in
3
linor och egentliga stållinor. De förra bilda en föga bearbetad produkt, ^utförsel
i värde endast obetydligt överstigande vanlig tråd, och tillverkas genom
enkel sammanslagning av dylik tråd. De senare utgöra däremot van-
ligen en kvalitetsprodukt avsedd för höga belastningar, såsom bärkablar,
hisslinor, tågvirke för skeppsändamål m. m. De framställas av tråd av
växlande dimensioner, som i skruvform tvinnas kring en kärna av
hampa, eller mjuk utglödgad järntråd; de så uppkomna "parterna" sam-
manslås ånyo kring en kärna till den färdiga linan. Arbetet sker fullt
automatiskt i specialmaskiner. Material, tråddimension och trådantal i
parterna och dessas sammanslagning samt kärnans beskaffenhet varie-
ras alltefter linans dimension och önskade beskaffenhet.
Stållinetillverkningen är över huvud taget av relativt ungt datum och
upptogs i vårt land för första gången vid Lesjöfors vid mitten av 1800-
talet. Under de goda konjunkturerna i början av 1880-talet upptogs
denna tillverkning ytterligare av Blombacka (1882) och Fagersta (1882).
I nämnvärd omfattning förekommer denna tillverkning numera dessutom
vid Garphyttan och Asbrohammar—Spångsholm. De tvenne sistnämnda
jämte Blombacka äro specialföretag för så gott som uteslutande tråd
och trådarbeten och hänvisade till inköpt råmaterial; i övriga fall ingår
tillverkningen som ett led i allsidig järnbruksrörelse. Mellan samtliga
svenska linfabrikanter existerar sedan några år kartellavtal om gemen-
samma försäljningspriser och villkor.
Den inhemska tillverkningen av stållinor återfinnes i tabell 6, in- och
utförsel i tabell 7 b (sid. 112). Som synes företedde tillverkningen åren
1902—1908 en ökning, möjliggjord av en väsentligt ökad inhemsk
avsättning (såväl import som export av trådarbeten höllo sig un-
der denna tid förvånande konstanta). Efter denna tid och fram
till kriget var tillverkningen stagnerande eller i tillbakagång, under
det att importen redan före krigsutbrottet språngvis mer än fördubblades.
’) Siffrorna hämtade ur "Kontradiktorische Verhandlungen iiber Deutsche Kartelie,
Stenographischer Bericht". Berlin 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
