Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den tidigaste järnframställningen i vårt land - B. Den första gruvbrytningen och hyttanläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slog man loss några stenar, upptände en eld i det
uppkomna hålet och underhöll denna tills klippan
blev grundligt upphettad, då man begöt den med
kallt vatten. I de därigenom uppkomna sprickorna
eller remnorna kunde man lösbryta smärre block
och krossa dem. I allmänhet höll man sig till en
början endast på ytan; blev brytningen för
besvärlig eller samlade sig vatten i gruvhålet, lät man det
ligga och började bryta på ett annat ställe.
Malmens nedsmältning fick anstå till vintern.
Då och då återvände man ned i dalen, sysslade med
jordbruket och såg till kreaturen. När vintern
inträdde och snö och is betäckte fält och vattendrag,
drog man fram sina kälkar och begav sig upp till
gruvhålen för att hämta den under sommaren
lösbrutna malmen.
Allteftersom gruvhålet blev djupare, måste
emellertid mekaniska hjälpmedel anlitas, vilket i sin
ordning krävde samfällt arbete av ett flertal
människor. Flera brytare slogo sig ihop och så
uppkommo de första ”lagen”. Den ensamme bonden,
som ock var smed, ersattes av de första små
gruvsamhällena. Därmed började Bergslagens verkliga
historia. Förutsättningarna för denna landsdels
särställning bland Sveriges bygder började klart
framträda. Där var malmernas bygd; i skogen fanns
veden samt vattenkraften, som erfordrades för
malmens nedsmältning.
Smältugnarna för bergmalmen voro till en
början ej annorlunda inrättade än myrmalmsugnarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
