Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gustav Vasa gjuter nytt liv i bergsbruk och järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle uppsöka nya malmfyndigheter. Malmlagren
i Grängesberg upptäcktes och bearbetades
försöksvis, men nedlades snart på grund av den höga
fosforhalten, som gjorde järnet underhaltigt. Sedan
återupptogs driften (omkring 1580), men man bröt
endast segmalmer, som ha en mycket obetydlig
fosforhalt (endast 0,3%). Dessa segmalmsgruvor ha
under tidernas lopp avsänkts till betydande djup.
Fältets djupaste gruva är belägen i Västra
Ormberget och har sin botten på 440 m. under dagen,
men räknat efter malmens stupning uppgår djupet
till 550 m.
Masugnar anlades även i Västerbergslagen, den
första år 1558 i Ludvika, och där befintliga
osmundhyttor omändrades till masugnar. I Grangärde
voro nämnda år 42 bergsmän bosatta. Även i Linde,
Nora och Skinnskatteberg inrättades masugnar i
stället för de gamla osmundhyttorna.
Guldsmedshyttan blev säte för en viktig
järnförädlingsindustri.
För att underlätta samfärdseln lät konungen
anlägga nya och bättre vägar. År 1545 anlades en
allmän landsväg mellan Noraskog och Arboga, där
det fanns ett viktigt faktori. Strax efteråt byggdes
en väg mellan Falun och Västerås; ävenså
inrättades en förbindelseled mellan Bergslagen och
Älvsborg, en kombination av landsväg och sjö- eller
flodfart.
Framställningen av järn ur bergmalm är nu den
dominerande och överväger betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
