Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gustav Vasa gjuter nytt liv i bergsbruk och järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osmundproduktionen av myrmalm. Stångjärnsproduktionen
ökas årligen, och även i de till Bergslagen
angränsande landskapen uppstodo på gynnsamma platser
järnverk, såsom de synnerligen viktiga Österby i
Uppland och Finspång i Östergötland. H.
Hildebrand beräknar värdet av utförseln av gott järn från
Stockholm och Gävle till resp. 213,000 och 37,000
mark årligen. Detta bättre järn blev inom kort
mycket begärligt i utlandet, så att kung Gösta
kunde våga sig på att förbjuda järnexporten på
ett år. Han ville genom denna åtgärd tvinga de
främmande köpmännen att själva komma till
Sverige för att inköpa järnet till högre pris.
Konungen lät även tillverka alla slags verktyg,
redskap och vapen samt gjuta kanoner. Vid sitt
tillträde till regeringen ägde han knappast mer än ett
par kanoner, men redan efter tio år förfogade han
över en mängd goda pjäser, vilka hela Europa
avundades honom. Hans son Johan III ägde 2,027
kanoner av gjutjärn och därjämte sådana av läder,
trä och koppar, ett för den tiden synnerligen
ståtligt och imponerande antal. De flesta kanonerna
tillverkades i Finspång.
Trots ett hårdnackat motstånd från många håll
förstod kung Gustav att driva sin vilja igenom. De
ej alltid så lätthanterliga bergsmännen, som under
unionsregenterna vant sig vid en viss
självständighet och frihet, egenmäktigt tillägnat sig
gruvområden och ofta för gruvdriften försummat sitt
jordbruk, fingo nu lära känna en sträng hand. Med all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
