Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gustav Vasa gjuter nytt liv i bergsbruk och järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med varjehanda förmåner lockades att slå sig ner
i de ännu obebodda trakterna. Efter 1580 bosatte
sig skaror av finnar från Savolax och Tavastland i
skogarna i västra Bergslagen (Rämen och
Gåsborn) och andra följde snart efter dem. Först
koloniserades Karlskoga mera planmässigt av finska
nybyggare, som där till och med bildade egna
församlingar. År 1620 fanns i Söderbärke i södra
Dalarna 14 finngårdar; delar av Ljusnarsberg,
Hällefors, Hjulsjö och Nora socknar samt Säfsnäs
och andra socknar i Västerdalarna befolkades så
småningom, om än glest, av finnar.
I allmänhet sökte sig finska nybyggare till de
vildaste och mera avsides belägna skogstrakterna,
där de började svedja och rödja. Skogen höggs ner
och på den karga moränmarken uppodlades den
ena åkerlappen efter den andra, och betesland
uppröjdes för boskapen. Andra inflyttade sökte sin
bärgning som fiskare, kolare och arbetare vid
gruvorna eller togo tjänst hos bönderna söder ut.
Som främlingar och inkräktare, varibland
naturligtvis även befunno sig vagabonder, blevo
emellertid finnarna snart illa sedda av bönder och
bergsmän, trots sin flit och sitt för båda parterna
samhällsnyttiga kolonisatoriska arbete. Vid gruvorna
togos dock de flitiga och anspråkslösa finnarna till
förrättande av det grövsta och tyngsta arbetet. Men
finnarna voro svåra skogsskövlare, och att skogen
på detta sätt skulle utlämnas till en främmande ras
sågo naturligtvis landets egna inbyggare med oblida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
