Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Nya omvälvningar inom järnindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smälthärdar i Trollhättan och 9 smälthärdar vid Vargön.
Därtill komma några mindre elektriska
smälthärdar (Arboga, Norrbärke). År 1923 voro 3
induktionsugnar i verksamhet. År 1928 hade antalet
elektriska smältugnar ökats till 23.
Genom de elektriska ugnarna sparar man
visserligen träkol (till 1 ton tackjärn behövs endast 25 hl.
träkol), men metoden blir inte mycket billigare, ty
ugnarna fungera ej alltid tillfredsställande. Skulle
det lyckas att på elektrisk väg producera ett billigt
och gott tackjärn, så skulle den mellansvenska
järnmarknaden, tack vare sina stora malmlager och
sin rikedom på vattenkraft, snart behärska den
europeiska marknaden och även med framgång
bjuda den amerikanska spetsen.
Den andra vägen till uppnående av en lönande
järnexport låg däri, att järnverken inriktade sig
enbart på produktion av en förstklassig
kvalitetsvara. För att uppnå detta i större skala måste den
högprocentiga fosforfattiga malmen behållas inom
landet och endast export av den fosforhaltiga
malmen tillåtas. Denna princip genomfördes, och
därmed blev Bergslagen återigen huvudleverantör för
den svenska järnindustrien.
Hand i hand med den stegrade järnproduktionen
gick även ett bättre utnyttjande av malmen. Redan
på 1700-talet hade man försökt att uttaga allt större
och större procent av det i malmen befintliga
järnet. Den ökade konkurrensen utifrån blev nu en
sporre till nya ansträngningar i denna riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
