Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Nya omvälvningar inom järnindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan brukens uppkomst på 1700-talet hade
betytt en koncentration av driften. I stället för 93
masugnar inom dessa trakter år 1637 funnos år
1800 blott 62, detta oaktat åtskilliga nya inom den
norra delen tillkommit. De nyss berörda
förändringarna i vår järnhanterings internationella
ställning hade till följd en ytterligare koncentration av
malmbrytningen och järnhanteringen från talrika
anläggningar till ett fåtal stora gruvor och
järnverk. De mindre bergsmansugnarna och
järnhamrarna försvunno mer och mer, aktiebolag och
storkapitalister uppköpte gruvor, hyttor och skogar. De
62 masugnarna år 1800 i södra delen av Bergslagen
voro 1910 reducerade till 23 med en
totalproduktion, som dock var avsevärt större än under den
tid, då de voro nära tre gånger så många.
En avgörande förutsättning för en sådan stark
koncentration utgjorde den totala omvälvning
av kommunikationsmedlen, som järnvägarnas
tillkomst innebar. Det är ingen tillfällighet att
Sveriges första järnvägar i slutet av 1850-talet
byggdes i Bergslagen. Där fanns redan gods att
transportera; ty trots att vägnätet i Västmanland redan
tidigt var vida bättre utvecklat än i de flesta andra
landskap, så hade transporten av de oerhörda
mängder av malm och gjutgods, som den nu
mäktigt forcerade produktionen krävde, varit omöjligt
utan järnbanornas tillkomst.
Låtom oss ett ögonblick stanna vid hur det,
innan järnvägarna anlades, tillgick vid utfraktandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
