Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
landets stomme, från urformationen och den siluriska tiden, under det de yngre
aflagringarne med undantag af några metamorfiska bildningar uteslutande till-
höra den nyaste geologiska tiden.
I Skåne finnas inga sådana jernmalmer som de i Sverige annars vanliga
magnetit och jernglans; men omöjligt är icke, att man vid sökandet efter stenkol
kan komma att der äfven påträffa jernieror,*) och i sådan händelse hör, om c e
skånska stenkolen visa sig fullt dugliga för masugnsprocessen, en stor jemtill-
verlming der kunna uppstå. Skulle några betydliga lager af jernleror icke på-
träffas, så böra naturligtvis Skånes stenkolstillgångar, om de vid narmare be-
kantskap visa sig motsvara de förhoppningar, som man nn hyser, ändock kunna
blifva den svenska jernhandteringen till väsendtligt gagn; men afståndet emellan
sagda provins och Sveriges stora jernmalmsbälte är dock så betydligt (vid pass
50 mil), att jernhandteringen af de skånska stenkolen kanske icke kan komma
att skörda en så stor vinst, som mången tyckes hoppas.
Vare härmed huru som helst, så är man för de svenska jernmalmernas
tillgodogörande dock ännu inskränkt till do brännmaterialier, som kunna eihallas
från landets skogar och torfmossar, samt till de stenkol, som från utlandet im-
porteras för det framställda jernets vidare bearbetande. Redan liaraf följer, att
Sveriges jerntillverkning icke kan vara särdeles betydlig, ty icke heller något
annat land, som saknar tillgång på fossilt bränsle, kan uppvisa någon i nutidens
ögon stor jernproduktion; men till de derför redan anförda skålen äro i sjelha
verket äfven några andra högst beaktansvärda omständigheter att tillägga. Jern-
malmsfyndigheterna äro nämligen, såsom redan visats, ingalunda jemnfördelade
öfver hela landet, utan det skogrika Norrland är t. ex., om man undantager den
sydligaste delen af Gefieborgs län samt jernmalmslagren vid Gellivara, Lousavara
och några andra ställen i landets allra nordligaste del, så vidt man hittills vet, i
saknad af några betydliga jernmalmstillgångar, och detsamma gäller äfven i mer
eller mindre grad om många andra af landets skogstrakter.
Är det vidare en obestridlig sanning, att en stor jerntillverkning icke ens
i ett på fossilt bränsle rikt land är möjlig utan ändamålsenliga och billiga kommu-
nikationer, så måste detta dock i en ännu högre grad vara händelsen, då det for
malmernas tillgodogörande nödvändiga bränslet skall sammanföras lian sa stoia
vidder, som nödigt är, då det uteslutande utgöres af skogsprodukter. Men om det
också i allmänhet är en simpel sak, att medelst jernvägar sammanbinda mäktiga
stenkolsfält med någorlunda närbelägna eller åtminstone ej alltför afiägsna malm-
fyndigheter, så faller det sig likväl icke så lätt att med jernvägar så öfverkorsa
vidsträckta skogstrakter, som ligga långt ifrån grufvorna, att de förras produkter
kunna sammanföras med de sednares, och isynnerhet måste detta vara förenact
med svårigheter i ett så beskaffadt land som Sverige. I hela detta land med en
areal af 13,893 svenska qv.-mil, hvaraf dock 327 qv.-mil intagas af vatten, fanns
nämligen vid folkräkningen år 1871 icke mer än 4,204,177 innevånare; men af
dessa bodde likväl den ojemförligt största delen i landets sydligaste hälft, ty om
Gefieborgs län frånräknas, så hade den öfriga delen af Norrland på en yta af
*j Ett obetydligt lager af dylik jernmalm, som vid degelprof lemuat 39,5 % tackjern
med 0,13 % fosforhalt, är vid Höganäs redan kändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
