Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0
2,132 qv.-mil vid sagda tid ej mer än 378,754 innevånare. I den genom den
åtföljande kartan framställda södra och något mindre delen af Sverige fanns så-
ledes år 1871 mindre än 3,820,000 bebyggare, och det bör derföre icke kunna
förefalla särdeles underligt, att man i Sverige länge hyst fruktan för, att jern-
vägar icke skulle kunna bära sig. Erfarenheten har emellertid dess bättre allt
mera visat, att denna farhåga var ogrundad, och högst betydliga jernväg;•anlägg-
ningar balva i följd deraf under de sista åren blifvit beslutade.
Vid 1871 års slut funnos visserligen i Sverige 173 V2 svenska mil för trafik
öppnade jernvägar, men häraf utgjordes 111 mil af staten tillhöriga stambanor, som
endast undantagsvis beröra något malmfält, utan såsom stambanor blott hafva det
ändamål att möjligast rakt sammanbinda vissa hufvudpunkter. Deremot hafva
under de allra sista åren så många nya jernvägsanläggningar blifvit beslutade,
att vid 1872 års slut nya jernvägar med en sammanlagd längd om nära 200 mil
voro mer eller mindre påbörjade, och af dessa kan en ganska betydlig del sägas
utgöras al bergslagsbanor (se kartan, på hvilken jernvägarne benäget blifvit in-
lagda af baningeniören W. Sahlbom).
Om man älven tänker sig Sverige någorlunda väl försedt med jernvägar,
sa kan dess jerntillverkning, hvad myckenheten angår, ändock näppeligen blifva af
synnerlig betydenhet i jemförelse med inånga andra länders, så framt man icke i
de skånska stenkolsfältens närhet skulle påträffa några hittills okända större
jernmahnslager, ty endast under denna förutsättning kan för omkostnadernas
skull någon framställning i stor skala af livad man i verldsmarknåden kallar
ordinärt jern uti Sverige ifrågakomma. Utan en sådan jernmalmsupptäokt i
Skåne måste Sverige allt fortfarande inskränka sig till framställande af s. k.
qvalitetsjern, och orimligheten af att endast på skogsprodukter såsom bränsle
grunda nagon i nutidens ögon stor jerntillverkning är i sjelfva verket för Sverige
sa mycket större, som skogsåterväxten här är mycket långsammare än i många
andra länder. I mån som skogsprodukterna genom lättade kommunikationer
blifva värderikare, böra visserligen skogarne kunna blifva bättre skötta, och
skogsal kastningen kommer naturligtvis då att blifva vida större, än som nu är
händelsen, ty om de aflägsnare skogstrakterna kan man dess värre säga, att allmogen
hittills icke gjort det allra ringaste för skogens återväxt; men äfven med behörigt
alseende härpå är det ändock en omöjlighet att med träkol kunna åstadkomma
någon synnerligt stor jerntillverkning. Hvarje tunnland skog lemnar nämligen
på de trakter i våra bergslager, der den skötes bäst, endast ett par och femtio
kubik-fot fast ved om året, under det ett tunnland skog, med den hos Sveriges
allmoge vanliga skötseln, om skogen icke skall försämras, ofta icke per år kan
afkasta mer än 20 kubik-fot fast ved, och af ett mått fast ved får man, allt
efter som kolningen skötes, 90 till 100, men ofta endast GO till 70 volym-procent
kol. Äfven om man lör hvarje centner tackjern med afstybbning m. m. d. endast
räknar en åtgång al 2 tunnor kol, så skulle således, t. o. m. om man framdeles
komme att i allmänhet sköta sig lika väl, som förhållandet för närvarande blott
är vid de bäst hållna skogsegendomarne, för alstrande af det till sagda tackjerns-
mängds framställande behöfliga bränslet erfordras en skogsmark af 1/i tunnland.
Ett sått att väsendtligt öka jerntillverkningsbeloppet vore, att i masugns-
skötseln använda engelska kåks och sedan med bessemerprocessen färska det så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
