- Project Runeberg -  Om livets korthet /
31

(1918) [MARC] Author: Seneca Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 31 —

själva ordet dag ligger en fin förebråelse mot det ändlösa
dröjandet och planläggandet: han säger icke den bästa
levnadsåldern utan just den bästa dagen. Hur kan du
tanklöst och trögt mitt i detta tidens rastlösa lopp draga dina
framtidsväxlar på månader och år och hela den långa
tidsföljd, dina begär förespegla dig? Han talar med dig om
en dag, och just om den, som i dessa ögonblick flyr. Ja,
det är verkligen intet tvivel om att just livets yppersta
dag jämt och ständigt flyr undan för de beklagansvärda
dödliga, det vill säga för dem, som alltid äro upptagna av
sitt eviga jäkt. När ålderdomen smyger sig över dem, äro
deras själar ännu lika outvecklade som barnens, oförberedda
och vapenlösa komma de till ålderns möte. De ha nämligen
ingenting förutsett; de ha helt plötsligt råkat ut för den,
intet anande. De märkte ej, hur den dagligen nalkades.
Ett samtal, en bok, som man läser, eller en tanke, som man
fördjupat sig i, kommer den resande att glömma tiden: man
upptäcker, att man är framme förrän man ens märkt, att
målet var i närheten. På samma sätt är det med detta
livets oavbrutna och framilande färd, som stormar hän med
oss, lika hastigt evad vi sova eller vaka. Farten märker
man ej, om man ständigt är upptagen, förrän livets resa är slut.

X.

Om jag ville i enskildheter och genom exempel utföra mitt
påstående, så skulle många bevis erbjuda sig, som kunde
styrka sanningen av den satsen, att deras liv är ytterst kort,
som jämt äro i sysselsättning. Fabianus1, en av de gamle
verkligt vise, icke en av nutidens katederfilosofer, plägade
säga, att mot begären skall man kämpa med våld, icke med
lämpor, deras här skall slås på flykten med ett storslag, icke
med några lätta pilstyng. Gycklets vapen duger inte, man

1 Fabianus var en stoisk filosof i Rom. Senecas lärare (se ovan
sid. 11-12).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livkort/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free