Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
i oro för varje ögonblick. Du giver icke dygden en fast
och orörlig grundval, du vill ställa henne på en punkt, som
är i rörelse, ty vad är så rörligt och föränderligt som
förväntningen av växlande tillfälligheter och som kroppens och
de materiella tingens ständiga omskiftelse? Huru kan den
man vara den gudomliga försynen undergiven och med gott
mod mottaga vad helst som händer utan att klaga över
det oblida ödet, tydande sina egna olyckor till det bästa,
om han vant sig att taga starkt intryck av varje yttring av
sinneslust och smärta? Ej heller är han någon pålitlig
värnare eller målsman för sitt fädernesland eller sina
vänners beskyddare, om njutningen är hans ögonmärke. Nej,
dit upp måste det högsta goda förläggas, varifrån det icke
kan neddragas av någon makt, dit varken smärtan eller
förhoppningen eller fruktan eller över huvud något, som kan
inkräkta på det högsta godas väsen, har något tillträde.
Men till denna höjd kan endast dygden stiga. Hon allena
kan bereda väg i denna brant; hon skall stå stark och
uthärda vad än må hända, icke blott med tålamod utan med
håg och lust, och hon skall veta, att varje timlig svårhet
är oss ålagd av naturens lag. Såsom en god soldat
uthärdar sina sår och räknar sina ärr och överhöljd av pilar
ännu i döden förtroendefullt blickar upp till den fältherre,
för vilken han faller, så skall dygdens och vishetens tjänare
bära i sitt hjärta det gamla budet: Du skall följa Guds
ledning. Men den, som klagar och gråter och suckar, han blir
icke desto mindre tvungen att lyda order, och mot sin vilja
släpas han till sin plikt. Men vilken dårskap är det ej
att låta sig tvingas hellre än att villigt följa! Lika dåraktigt
är det i sanning och ett vittnesbörd om huru föga man
känner sin ställning i denna värld att sörja över, att man
lider brist eller att ett hårt öde har drabbat oss, liksom
ock att förundra sig eller med tvång bära sådant som
händer de goda såväl som de onda, sådant som sjukdomar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
