Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
kas blott till vårt togaklädda folk?1 Naturen manar mig att
vara mina medmänniskor till hjälp, de må vara slavar eller
fria, friborna eller frigivna, lagligt fria eller av vänskap betraktade
som fria, det gör för mig ingen åtskillnad. Var helst det
finns en människa, där är tillfälle till en välgärning.
Penningen kan alltså givas bort även inom ens egen tröskel
till där boende slavar. Frikostigheten har icke sitt namn
av det, att den utövas mot fria människor, snarare av det, att
den utgår från en friboren ande. Denna dygd slösas aldrig
av den vise på ärelösa och ovärdiga föremål, och ej heller
får h on hos honom flöda så våldsamt, att källådern ej har
fullt upp att ge, så ofta ett värdigt föremål framstår.
Det går alltså icke an att oriktigt uttyda de ädla,
kraftiga och själfulla ord, som talas av vishetens lärjungar.
Och framför allt måste man observera: ett är att vara en
vishetens lärjunge, ett annat att vara en fulländad mästare i
vishet. Den förre kan säga dig: “De ord, jag talar, äro
de höga idealens, men ännu krälar jag mitt ibland denna
jords mångskiftande ondska. Du skall icke begära, att jag
skall hålla måttet vid en sträng mätning efter mitt rättesnöre.
Jag håller just som bäst på med att bilda och utforma mig
och höja mig till idealets höjd. När jag i detta arbete
kommit så långt jag kan komma, då först är det tid att
kräva full harmoni mellan ord och handlingar." Den åter,
som uppnått det högsta goda en människa kan nå, han skall
kunna tala annorlunda med dig och säga: "Först och främst
har du ingen rätt att tillåta dig fälla dom över dem, som
äro bättre än du, och för övrigt vill jag säga, att den
omständigheten, att jag redan har lyckats väcka misshag, är
ett gott betyg, att jag är på den rätta vägen. Emellertid,
för att verkligen göra dig räkenskap — vilket jag icke
vägrar någon — ber jag dig nu lyssna, så skall du få veta
1 Togan var den friborne romerske medborgarens utmärkande dräkt.
Den fick sålunda icke bäras t. ex. av slavar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
