- Project Runeberg -  Mot aftonglöden /
49

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisabetta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husets kvinnor behandlade henne, men frisk blev
hon, fast i fötterna blev hon aldrig riktigt bra. Vår
jungfru sydde galoscher åt henne av skinn och dem
gick hon med hela vintern. De måste klippas bort
på vårkanten och fötterna hade blivit deformerade.
På båda fötterna låg en tå över den andra och
hon gick litet valhänt eller valbent, hur man nu
skall uttrycka det. Men värpte gjorde hon lika
energiskt och tuppen, som icke fäste sig vid bagateller
vad yttre skönhet beträffar, föredrog henne
framför de andra hönorna. Lisabetta var lycklig — och
värpte, värpte.

En dag kom Kalle i Sandbäcken med ett timmerlass
efter sin lurviga hästkrake och stannade ett
ögonblick utanför stationshuset. Kring krakens ben gick
Lisabetta och plockade. Plötsligt gjorde hästen en
våldsam rörelse med ena frambenet. Järnskon träffade
Lisabetta i huvudet. Det ena ögat gick förlorat och
hängde nedåt kinden som på en tråd. Huvudet blev
konkavt på den sidan och Lisabetta dånade av efter
ett smärtsamt kacklande. Hon bars in i köket, ögat
klipptes bort och hon fick omslag, sedan det
förfärliga såret tvättats med brännvin och salt, den
tidens universalmedel. Hon låg stilla ett par dar
i en korg i köket och pysslades om. När hon
släpptes ut, var hon i början alldeles vimmelkantig och
gick ständigt i cirklar åt höger, den sidan där hon
hade ögat kvar.

Men snart var hon sig själv igen, fast utseendet
icke kunde sägas vara tilldragande — mänskligt att
döma. Men tuppen var av andra åsikter och Lisabetta
började värpa om möjligt mera frenetiskt än förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/motaft/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free