- Project Runeberg -  Börd och bildning /
133

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min klocka har stannat», svarade Valentin.

»Ni har således misstagit er på tiden?»

»Jag har i dag sprungit före den.»

»Så mycket bättre — jag har länge önskat tala vid er.»

»En längre tid; hvad har då afhållit fröken?»

»Bristen på ett passande tillfälle.»

»Jag har likväl träffat fröken alla dagar.»

»Sant; men ni har ju infunnit er endast vid måltiderna
och sedan sprungit på dörren.»

»Ni har ej bedt mig stanna», sade Valentin allvarligt.

»Har ni väntat därpå?»

»Ja!»

»Har min tystnad framkallat mängden af edra göromål?»

»Helt visst, och den skall allt fortfarande förorsaka en
oupphörlig brådska.»

»Ämnar ni hela vintern beröfva oss ert sällskap?»

»Jag vet icke.»

»Vi skola således icke musicera tillsammans, icke läsa
eller prata så som förut?»

»Allt det där beror på fröken. Ett ord af er, och jag
tillbringar aftnarna med er familj.»

»Nu säger jag som ni sade en gång: äro ord af nöden?»

»Icke af nöden; men jag har behof af dem.»

»Och därför skola de uttalas af mig?»

»Nej, de skola icke. Här är ej fråga om tvång. Fortfar
att tiga, och jag fortfar att arbeta om aftnarna.»

»Jag tänker icke slösa några böner på er», sade hon
skrattande.

»Som ni behagar», svarade Valentin, bifogande i munter
ton: »Nå, bästa fröken, hvarom har fröken önskat tala?»

Frigga såg på honom:

»Om några gemensamma skulder.»

»Verkligen Ni och jag hafva således något gemensamt,
ehuru det blott är skulder.»

»Anser ni då detta vara det enda?»

»Nära nog. — Inför kreditorn, liksom inför döden,
försvinner all rangskillnad.»

»Icke så alldeles. Den, som har de minsta skulderna
betyder mest, och den, som har de största, innehar lägsta rangen.»

»Om så är, blir detta det enda fall, då det minsta gäller
mest. Men huru var det nu med våra skulder?»

»Åh, det är så illa, att, om ni och jag skulle dömas att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free