Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wachschlager, Georg - Wachsmuth. 1. Ernst Wilhelm Gottlieb W. - Wachsmuth. 2. Kurt W. - Wacht am Rhein (Die w. a. Rh.), »Vakten vid Rhen», tysk folksång - Wachtel, Theodor Johann Georg - Wachtmeister, vaktmästare, vid de stående trupper, som i Tyskland uppsattes mot slutet af medeltiden - Wachtmeister, svensk adlig ätt - 1. Wachtmeister, Hans - 2. Wachtmeister, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter han 1716 utnämndes till hofkansler.
W. upphöjdes 1711 i adligt och 1719 i
friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 20 Nov. 1720.
Wachsmuth. 1. Ernst Wilhelm Gottlieb W., tysk
historiker, fornforskare, f. 1784 i Hildesheim,
egnade sig till en början åt de nyare språkens
studium och var en tid anställd såsom lärare i de
italienska och engelska språken vid universitetet
i Halle, men öfvergick sedermera till historien,
i hvilket ämne han utnämndes till professor först
i Kiel (1820) och sedermera i Leipzig (1825). Död
1866. W. utgaf ett stort antal arbeten, behandlande
nyare tidens historia, och har på den klassiska
fornforskningens område skaffat sig ett berömdt namn,
i synnerhet genom sin Hellenische alterthumskunde
aus dem gesichtspunkte des staats (4 bd, 1826–30;
2:dra uppl. 1844–46). – 2. Kurt W., tysk arkeolog,
f. i Naumburg 1837, sedan 1886 professor i Leipzig,
har utgifvit åtskilliga arbeten i klassisk filologi
och fornkunskap, bl. a. Die stadt Athen im alterthum
(1874; ännu ej afslutadt). A. M. A.
Wacht am Rhein (Die w. a. Rh.), »Vakten vid Rhen»,
tysk folksång, som i synnerhet under fransk-tyska
kriget 1870–71 blef populär. Poemet diktades 1840
af fabriksidkaren Max Schneckenburger (f. 1819,
d. 1849), då den venstra Rhenstranden hotades af
fransmännen, och tonsattes af F. Mendel, L. Schröter
och F. W. Sering samt slutligen af Karl Wilhelm
(f. 1815, ledare för Liedertafeln i Krefeld
1840–65). Den sistnämndes tonsättning, af 1854, blef
den populära melodien. Tonsättaren erhöll 1871 en
pension af 3,000 mark, men hann ej länge njuta deraf,
enär han dog 1873. »Die wacht am Rhein» utgör ämnet
äfven för en genom otaliga gravyrer m. m. välbekant
tafla af Lorenz Clasen (»Germania på vakt vid Rhen»
i Krefelds rådhus) samt för det väldiga, 1883
aftäckta Niederwaldsmonumentet (se Niederwald).
A. L.
Wachtel, Theodor Johann Georg, tysk sångare, f. i
Hamburg 1823, var son af en åkare och biträdde fadern
såsom kusk, till dess hans ovanliga tenor ådrog sig
uppmärksamhet hos sånglärarinnan fröken Grandjean,
som åtog sig hans utbildning, hvarefter han erhöll
operaengagement i Schwerin, Dresden, Hannover
(1854), Berlin, Darmstadt, Wien o. s. v. Snart vorden
en rik man, antog han ej vidare fast anställning,
utan gasterade än här, än der, såsom i London 1862,
Paris 1869, Amerika 1871, Sverige 1880 o. s. v. W. hör
till de s. k. »fenomenen», hos hvilka man mera
beundrar sjelfva röstmaterialet än uttrycket eller
sångkonsten. Hans tenor var ytterst kraftig, mjuk
och omfångsrik: upp till höga c med bröströst
och ända till e med »mixte». Hans mest berömda
partier hafva varit Arnold i » Vilhelm Tell»,
Manrico i »Trubaduren», George Brown i »Hvita
frun» och framförallt postiljonen från Longjumeau,
i hvilken rol han med sin yrkesmässiga virtuositet
i klatschandet med piskan väckte lika mycket jubel
som med sin sång. A. L.
Wachtmeister, vaktmästare, vid de stående trupper,
som i Tyskland uppsattes mot slutet af medeltiden,
benämning på tre grader: general-wachtmeister, oberst-wachtmeister och
wacht-meister (den sistnämnde motsv. fanjunkaren
inom ett kompani). Under tidernas lopp utbyttes den
förstnämnda beteckningen mot »generalmajor», den
andra mot »major». »Wachtmeister» nyttjas ännu i dag
vid kavalleriet i Tyskland, Österrike och Ryssland
såsom beteckning för den äldsta underofficersgraden
(våra fanjunkare). C. O. N.
Wachtmeister, svensk adlig ätt, som från Livland
inkom till Sverige med fältöfversten Hans W. (se W. 1), hvilken adlades
1578. Hans sonson Hans (se W. 2) blef 1651 friherre
med Björkö (i Karelen) till friherreskap och är
stamfader för friherrliga ätten W. af Björkö. Två af
hans söner blefvo grefvar, nämligen Hans (se W. 3)
1687, stamfader för grefliga ätten W. af Johannishus
(i Livland), och Axel (se W. 4) 1693, stamfader
för den 1708 på svärdssidan utgångna grefliga ätten
W. af Mälsåker (i Södermanland). Den ofvan nämnde
friherre Hans W:s sonsons son Karl Adam (se W. 7)
erhöll 1799 greflig värdighet. Dennes brorson,
frih. Karl Axel Didrik (f. 1780, d. 1837), hvilken
1806 lemnade Sveriges tjenst med öfverstelöjtnants
afsked och bosatte sig i Pommern, blef 1816 preussisk
grefve. Hans ätt lefver ännu i Preussen. – Grefve
Hans W:s af Johannishus sonsons son, riksdrotset Karl
Axel W. (se W. 8) antog, med stöd af k. br. d. 5
April 1808, då han efter sin moder (se Trolle,
slägtöfversikten, sp. 761) tillträdde fideikommisset
Trolleberg, namnet Trolle-W. Detta namn skall, jämte
Trolle-vapnet i förening med det wachtmeisterska,
bäras af den af hans efterkommande af slägten W.,
som innehar nämnda fideikommiss (fideikommissrätten
öfverflyttades 1830 från Trolleberg till Ljungby,
sedermera kalladt Trolle-Ljungby).
1. Wachtmeister, Hans, krigare, född i
Estland, af en gammal baltisk ätt, kom i svensk
tjenst såsom ryttmästare för en fana tyska ryttare
och blef svensk adelsman 1578. Han var en trogen
och tapper tjenare åt Johan III och Sveriges krona,
änskönt han ofta frestades till affall. Bland hans
krigiska företag må nämnas hans och Hans Erikssons
till Brinkola infall i Ryssland 1579, då under
några veckor båda sidorna af Peipus härjades.
1581 blef W. fältöfverste i Estland. Död 1590.
A. H-ld.
2. Wachtmeister, Hans, friherre, riksråd,
den föregåendes sonson, föddes i Estland d. 9
Sept. 1609, deltog i polska, preussiska och tyska
krigen, hvarunder han utmärkte sig synnerligen
vid Wittstock (1636), och genomgick alla grader
från kornett till generalmajor af kavalleriet,
hvilken grad han fick 1644. Han deltog
äfven i Gustaf Horns skånska fälttåg 1644.
1647 blef han riksstallmästare samt 1651 friherre
och riksråd. Död i Stockholm d. 23 Juli 1652.
– W:s andre son, Adam Klas, f. 1642, stupade
såsom öfverste för Östgöta kavalleri d. 18 Juni
1675 i slaget vid Fehrbellin, hvilket nederlag hans
förflugenhet till stor del vållade. – Riksrådets
fjerde son, Bleckert, född d. 26 Febr. 1644,
sedan 1677 öfverste för Östgöta kavalleri, blef 1695
generalmajor samt landshöfding öfver Kalmar län och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
