Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erinaceus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Erinaceus. Om borstigelkottarna se d. o. Suppl.
Eringerthal, T., dal i Schweiz. Se Hérens.
Eringsboda, socken. 12,455 har. 2,801 innev. (1895).
Erinring, psyk., ett minne l. en reproducerad
föreställning (se Minne), som igenkännes, så att man
vet om, att föreställningen i fråga ej är ny. I sin
omedelbara form beror detta igenkännande derpå, att en
reproducerad förnimmelse, till följd af att den förut
af oss erfarits, eger en egendomlig beskaffenhet, som
Höffding kallat »Bekendthedskvalitet». Medelbart
fullständigas erinringen genom att på grund af
idéassociation (se d. o.) de förnimmelser, som vid
den ursprungliga uppfattningen voro samtida eller
närmast föregingo eller efterföljde, återkallas i
minnet och den enskilda minnesbilden sålunda så att
säga insättes i sin ram och sålunda fattas såsom del
af en situation eller ett förlopp i det förflutna.
S–e.
Erinringsmedalj. Se Krigsmedalj.
Erismaturini, zool. Se Kopparänderna.
Erith [ir-], stad i
eng. grefsk. Kent, på högra stranden af Thames, 25
km. nedanför Londonbron. 13,414 innev. (1891).
Alfred instttute för ålderstigna matroser.
Eritrea, italiensk koloni i Afrika n. och ö. om
Abessinien, vid Röda hafvet, omfattar kuststräckan
från Ras Kasar (18° 2’ n. br.) till Raheita (vid
gränsen till det franska bock) med i Röda hafvet
utanför belägna öar samt det innanför belägna landet
till Abessiniens gräns och en genom fördrag med
England 1891 bestämd demarkationslinie. Denna går
från mynningen af Djubafloden längs denna till 6°
n. br., följer derefter denna breddgrad till 35°
ö. lgd, hvarefter den går rakt norrut till floden
Rahat och sedan mot n. ö. i en oregelbunden linie
till Ras Kasar. Denna linie omsluter således icke
blott den egentliga kolonien E., utan äfven den vid
Indiska hafvet mellan Djubamynningen och Adenviken
liggande Somal-kusten, hvilken står under italienskt
protektorat (med undantag af det britiska området
n. om 8° n. br. och v. om 49° ö. lgd samt det franska
området vid Tadsjuraviken), vidare oberoende somal-
och gallaland, hvilka visserligen erkännas stå under
italienskt inflytande, men ännu icke i sin helhet
torde kunna betraktas som italiensk intressesfer,
samt det oberoende Abessinien. Kolonien E. beräknas
omfatta 247,300 qvkm. 1893 anställdes en folkräkning,
som dock ej omfattade hela E., utan var begränsad till
kustlandskapen till hababs nordgräns vid Falcat, till
hela höglandsregionen till floden Barka i v., s. om
17° n. br., och omfattade på flodens venstra strand
endast trakten kring Agordat samt barealandet. Den
gaf till resultat 194,579 pers., af hvilka 114,900
muhammedaner, 68,627 kopter och 11,052 andra kristna;
77,776 talade tigré, 65,400 tigriña, 51,403 andra
språk; 69,257 uppgåfvos vara tigriner, 21,012 habab,
20,943 beni-amer, 15,320 bogos, 14,818 sambarbeduiner,
13,700 dankali, 3,452 européer (3,112 italienare)
o. s. v. Större befolkningscentra äro Masaua, med
9,862 innev., Keren, med 9,483, Asmara, med 7,961,
och Arkiko, med 6,036 innev. Bakom den med sparsam
vegetation bevuxna smala kustremsan
vid Röda hafvet uppstiger en lägre terrass, på hvilken
ligga enstaka vulkankäglor. Hela området ända till
det abessinska höglandet (Samhara) är hett, vatten-
och vegetationsfattigt och endast svagt befolkadt. På
det 2,000–2,350 m. höga höglandet kring Asmara,
Godofelassi och Gura finnas deremot omkr. 10,000
qvkm., som förträffligt lämpa sig för italienska
bondfamiljer; några sådana hafva ock öfverförts dit,
och flere försöksstationer hafva anlagts. Innevånarna
äro dels nomader, dels bofasta och idka något
jordbruk, men företrädesvis boskapsskötsel, fiske
och handel. Denna går hufvudsakligen öfver Masaua,
koloniens hufvudort, dessutom öfver Assab, Beilul och
Gubbi. Vid Masaua och Dahlaköarna idkas perlfiske. Af
strategiska skäl hafva bygts två jernvägslinier:
från Masaua öfver M’Kullo till Saati (26,9 km.) och
från Abd-el-Kader till Arkiko. Telegraflinier finnas
mellan Masaua och Assab (516 km.) och mellan Assab och
Perim (101 km.). — Centralregeringen representeras
af en af konungen utnämnd civilguvernör, med säte
i Masaua. Befälhafvarna för hären och flottan
kommunicera direkt med Italiens krigsministerium. För
1895–96 beräknades koloniens inkomster och utgifter
till resp. 11,7 mill. lire: inkomsterna från sjelfva
kolonien till 1,7 och moderlandets bidrag till 10
mill. Italiens hela utgift för E., inberäknadt post-
och krigsväsende, från 1882 t. o. m. 1895 beräknas
till 180,2 mill. lire, ensamt för 1894–95 till
13,7 mill. — Första början till kolonien E. var
Assab-bukten (se d. o. Suppl.). I Febr. 1889
ställde sultanen af Obbia på Somalkusten (5°
33’–2° 30’ n. br.) sitt sultanat under italienskt
skydd, i April 1889 utsträcktes protektoratet till
landet mellan 5° 33’ och 8° 3’ n. br. Gränserna
mellan E. och Abessinien bestämdes 1889 och 1891,
hvarvid tillika bestämdes, att Abessinien i alla
förhållanden till främmande makter skulle betjena
sig af den italienska regeringens förmedling. (Emot
denna artikel protesterade konung Menelik II i en
skrifvelse till konungen af Italien d. 11 Febr.
1891 och offentligen d. 12 Febr. 1893.) I Aug.
1892 afträdde sultanen af Sansibar somalkusten
från sultanatet Obbia till mynningea af Djuba,
och Italien öfvertog förvaltningen deraf
1893. Under de senare åren har Italien i E. haft
att bekämpa tvänne fiender: dervischerna (mahdins
forna anhängare) och abessinerna. De förra
besegrades vid Agordat i Dec. 1893, och i
Juli 1894 besatte general Baratieri Kassala
för att i denna ort ega en vigtig stödjepunkt.
I Dec. 1894 började fientligheterna med Mangascia,
»ras» (vicekonung) i Tigré; hans hufvudstad Adua
intogs d. 30, och hans här blef, ehuru med svårighet,
slagen vid Koatit d. 13 Jan. 1895. På hösten 1895
började Mangascia å nyo fientligheterna, understödd
af »negus» (konung) Menelik, som inkallade
alla tillgängliga trupper (omkr. 175,000 man) och
förklarade, att han aldrig skulle blifva Italiens
vasall. Ras Makonnen i Sjoa slog i grund en italiensk
styrka under Toselli vid Amba-Alagi d. 7 Dec.,
Makalle intogs af abessinerna i Jan. 1896, och den
italienska hären under sin öfverbefälhafvare Baratieri
led ett förkrossande nederlag vid Adua (Abba-Garima)
d. 1 Mars s. å., hvarefter italienarna nödgades hålla
sig till defensiven samt d. 26 Okt. underteckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
