Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Villegas-Villèle
526
1669, aflade som mycket ung juridisk examen
vid Salamanca-universitetet, men öfvergaf
den juridiska banan för att helt egna sig åt
den litterära. Redan vid 14 års ålder hade han
under titel Las Ana-creonticas verkställt en
öfv. af Anakreons dikter, som i ett slag gjorde
honom berömd, och samtidigt därmed utgaf han
diktsamlingen Las eróticas, innehållande älskvärda
och gratiösa idyller, sonetter, elegier, oden och
epigram. Af den romerske filosofen ßoëthius’ arbete
"De consolatione philosophiæ" gjorde han en öfv.,
hvilken anses som ett mönster af prosadiktning. Då
han icke kunde lefva på sin diktning och förföljdes
af inkvisitionen, nödgades han skaffa sig uppehälle
som advokat, men öfvergaf emellertid icke sin diktande
verksamhet. Han efterlämnade ett stort antal lyriska
dikter, utg. tills, med Consolaciones de Boecio 1774
och 1796. På det juridiska området var V. af ven
verksam som skriftställare med Adiciones al Codigo
Teodosiano. Se Rivadeneiras "Eiblioteca de autores
espa-noles", bd 41 och 43. V:s namn är intaget i
Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua".
_ Ad. H-n.
Villegas [vilj?-], Francisco de, spansk
dramatiker, som lefde under senare hälften af
1600-talet, samarbetade med Montero Espinosa och
af ven andra, men skref också ensam ett antal
dramatiska verk. Hans namn är upptaget i Spanska
akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H-n.
Villegas [vilj?-], José, spansk målare, f. 1848
i Sevilla, var elev af Fortuny och lefde i Rom, h
varefter han 1892-1920 var direktör för Pradomuseet
i Madrid. Han har med lysande teknisk skicklighet
målat ståtliga scener ur historien och ur spanskt
folklif, däribland Matadorens död, Dopet (som köptes
af Vanderbilt för 150,000 f res), Dog ar essän
Foscaris triumj (en stor studie till en grupp af tre
präster i denna tafla inköptes 1897 af Nationalmuseet
i Stockholm), Palmsöndag (festprocession i en kyrka),
Dogen Foscari efter sin af sättning (stor akvarell,
Nya pinakoteket i München), Kardinal, som utdelar
syndaförlåtelse (akvarell). V. är äfven porträttmålare
(s j älfpor trätt i Uffizi-galleriet i Florens).
G-g N.
Villegas Selvago [vilj?-], A lo n so de, spansk
författare, f. omkr. 1530 i Toledo, d. efter 1602,
debuterade med La comedia selvagia, en efterbild-ning,
ehuru ej slafvisk, af "La Celestina". Arbetet, som
afser att vara moraliskt och religiöst, utan att
besitta någondera egenskapen, är uppfinningsrikt
och präglas af naturlig gratie och finnes intaget
i samlingsverket "Colección de libros raros y
curiosos". Af V:s arbeten äro vidare att nämna Flos
sanctorum (5 dir; många uppl.), Vida de San Isidro
labrador och ett par arbeten af mindre omfång: Favores
de la Virgen och Soliloquios divinos. V. är intagen i
Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H-n.
Villeggiattura [-lerdjatöra], it. (af villa,
landt-gård), tid, som man tillbringar på landet för
nöjes skull; sommarnöje.
Wrilehad, biskop af Bremen, f. omkr. 730, d. 789, var
liksom Willibrord en angelsaxare från Northumberland
och representerade det nya upptagandet af missionen
bland friserna i engelsk anda vid början af Karl den
stores regering.
W. var vän till Alkuin och kom omkr. 770 med sin
konungs medgifvande till Bonifatius’ dödsort Dokkum
för att fortsätta dennes verk. Han trängde 777 för
första gången in i det icke-frankiska. helt hedniska
Ostfriesland, men utan större framgång. Denna sista
rest af den fria angelsaxiska missionen på kontinenten
måste ställa sig i Karls tjänst. Karl skickade
W. 780 som presbyter med biskop-lig fullmakt för att
kyrkligt leda det sachsiska området Wigmodia mellan
Weser och Elbe, missionens mest framskjutna post. Där
missionerade han ock ända upp till Dithmarschen och
anlade stationer. En tids afbrott kom med Widukinds
resning 782, då W. vistades i Kom och Ech-ternach. 787
invigdes han i Worms till biskop och tog sitt
säte i Bremen. Se A. Hauck, "Kir-chengeschichte
Deutschlands", II (4:e uppl. 1912), Tappehorn,
"Das leben des heiligen W." (1901), och H. von
Schubert, "Geschichte der christlichen kirche im
frühmittelalter" (1917). Hj. H-t.
Willehalm von Granse [-fånn-], tysk dikt. Se Wolfram
von Eschenbach.
Villehardouin [vilàrdoa7], Geoffroi de, fransk
krönikeskriívare, f. omkr. 1165 på slottet V. nära
Troyes, d. före 1213 i Tracien, var under Thibaut
III marskalk af Champagne. Då fjärde korståget
organiserades, skickades V. 1201 i spetsen för en
deputation till dogen Dandolo i Venezia för att skaffa
fartyg till korsfararnas öfverfärd. Under korståget
utmärkte V. sig vid Konstantinopels eröfring 1204,
räddade sedermera Balduins armé efter slaget vid
Adrianopel och användes till åtskilliga diplomatiska
hedersvärf. Han fick värdigheten af marskalk af
Romanien (större delen af Balkanhalfön). V. var
en handlingskraftig och rådklok man, som bevarade
förtänksamhet och redlighet äfven i sådana vågsamma
och orättmätiga företag, som fjärde korståget hade
till resultat. Det synes antagligt, att V. själf
icke skrifvit, utan för sin kaplan dikterat sina
memoarer, som under titeln Histoire de la conqueste de
Constantìnople par les barons franpais associez aux
vénitiens utgåfvos 1585 jämte öfv. på modern franska
(nya uppl. 1601, 1657, utg. af Du Cange, o. s. v.;
den bästa 1872, utg. af N. de Wailly). Denna den
äldsta franska prosakrönikan har kvar något af den
episka stilen i "chansens de geste". Utan att fälla
några omdömen, förtäljer han lifligt och troget,
på ett poetiskt, men i högsta grad okonstladt språk,
som har sanningens hela trollmakt. Med sin blandning
af naivitet och heroism utgör detta verk det bästa
vittnesbörd man eger om det ursprungliga, icke
idealiserade riddarväsen-det, det, som frambragte
korstågen och gaf eggelse till den stora litterära
rörelsen på 1200-13CO-talen. Riddarnas stolta
själfständighet, brinnande religiösa känsla och
otyglade roflystnad framstå lika omedelbart som den
rika handelsrepublikens öfverlägsna statskonst. Som
skildring af fjärde korståget har arbetet, trots en
ibland framträdande, naturlig partiskhet, mycket
stort värde, och V:s stora betydelse ligger däri,
att han är den förste i Frankrike, som ersatt
rimkrönika och öfversättning från latinet med s
j älf ständig skildring af upplefvade historiska
tilldragelser. (E. S-f.)
Villèle [-l?l]. J o se p h, grefve, fransk statsman,
f. 14 april 1773 i Toulouse, d. där 13 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
