Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioastronomi - Radiobil - Radiobly, radium D - Radiobyrån - Radio City - Radiocode - Radio Corporation of America - Radioeko - Radiofosfor - Radiofrekvensspektroskopi, högfrekvensspektroskopi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687 Radiobil—Radiofrekvensspektroskopi 688
belägen i el. i närheten av en spiralarm.
Engelsmännen J. S. Hey, J. W. Phillips och S. J.
Parson gjorde 1944—48 omfattande
observationer av det galaktiska bruset och funno då bl. a.,
att bruset från Svanen-regionen visade korta
periodiska fluktuationer, som tydde på att det
inom ett mycket begränsat område i denna
riktning befann sig en intensiv källa till
radiostrålning. 1948 kunde australiensarna J. G. Bolton
och G. J. Stanley visa, att denna
strålningskällas vinkeldiam. var mindre än 8’. Den var
belägen i en region av Vintergatan, där det ej
fanns några ljusstarka stjärnor, som kunde
tänkas vara upphovet till denna radiostrålning.
Sedan dess har man upptäckt ett hundratal liknande
punktformiga strålningskällor, som fått namnet
”radiostjärnor”. Dessa radiostjärnor ha ej
kunnat identifieras med några kända astronomiska
objekt. Man har dock funnit, att en av dessa
strålningskällor är belägen i samma riktning som
den välkända Krabbnebulosan i stjärnbilden
Oxen, men osäkerheten i riktningsbestämningen
är ännu för stor, för att man skall kunna
avgöra, huruvida strålningen i fråga verkligen
härrör från nebulosan. Krabbnebulosan är det
expanderande skalet av en supernova, som
uppflammade 1054. Om man lyckas visa, att detta
objekt är orsaken till ifrågavarande
radiostrålning, skulle man kunna få en möjlig förklaring
av radiostjärnorna som f. d. super-novae. Men
ännu veta vi ej, vad radiostjämorna eg. äro.
Frågan om källan till det allmänna galaktiska
bruset är också ännu ett olöst problem.
Sommaren 1950 lyckades engelsmännen R. Hanbury
Brown och C. Hazard mäta radioemissionen
från Andromedanebulosan, ett stjärnsystem på
1,500,000 ljusårs avstånd.
Radiovågor från solen.
Radiostrålning från solen påvisades 1942 av amerikanen
G. C. Southworth. Sedan ha olika forskare
uppmätt denna radiostrålning för olika våglängder,
och man har därvid konstaterat, att strålning av
olika våglängd kommer från olika skikt. De
längre vågorna härröra från solkoronan, där
temp. uppgår till millioner grader, medan
strålningen av kortare våglängd kommer från djupare
skikt av lägre temp. Vid sidan av denna
kontinuerliga strålning förekomma också, först påvisat
av E. V. Appleton (1945), plötsliga utbrott av
kortvarig, oerhört intensiv radiostrålning, nära
förbundna med uppträdandet av solfläckar och
soleruptioner (facklor och protuberanser). De
åtföljas ofta av magnetiska störningar på
jorden och fading.
Radioeko från meteorer.
Radarobservationer av meteorer ha medfört stora
framsteg inom meteorforskningen. Meteorerna äro i
allm. för små för att ge påvisbara ekoeffekter,
men då en meteor passerar genom atmosfären,
blir den icke blott lysande utan förorsakar också
en kraftig jonisation längs sin väg, och dessa
joniseringseffekter reflektera radiovågorna. Man
kan numera med hjälp av radar bestämma
meteorers höjd, hastighet och radiationspunkt, och då
dessa observationer kunna utföras även på
da
gen, har man upptäckt flera nya meteorsvärmar,
som ej kunnat observeras visuellt.
Radioeko från månen har också kunnat
registreras, och man har med hjälp av radiovågor
kunnat bestämma månytans temp.
I Sverige finnes sedan 1950 ett Chalmers
tekniska högsk. tillhörigt radioastronomiskt
ob-servatorium på Råö, 14 km s. v. om Kungsbacka,
som står under ledning av prof. Olof Rydbeck. —
Litt.: B. Lovell och J. A. Clegg, ”Radio
astro-nomy” (1952); A. W. Haswett, ”R.” (i
Radioteknisk årsbok, s. å.).
Radiobil. 1) Se Polisradio. — 2) Oegentlig
benämning på elektriska nöjesbilar vid tivolin och
marknadsplatser, varvid strömavtagning sker
antingen från ett uppspänt metallnät el. från på
golvet anordnade, spänningsförande plåtstrimlor.
Radiobly, r a d i u m D, radioaktivt grundämne,
som ingår som led i uran-radium-serien. Det är
blyisotopen 210Pb.
Radiobyrån, sektion inom Telegrafstyrelsens
organisation. R. är tekniskt organ för svensk
kommersiell radiotelegrafi och -telefoni,
radio-fyrväsendet, rundradiodriften och polisradion.
Radio City [réi’diåu si’ti], se New York,
sp. 827.
Radiocode, se Signalering.
Radio Corporation of America [réi’diåu
kå-paréiVan av ame’rika] (RCA), New York,
världens största företag inom radiobranschen,
grundades 1919 av General Electric Co. i samband med
övertagandet av Marconi Wireless Telegraph Co.
of America (grundat 1899). R. omorganiserade
1926 sin 1923 inledda rundradioverksamhet genom
National Broadcasting Co. Inc. Numera äger
företaget 11 fabriker i U.S.A. och ett ännu större
antal i utlandet. — R. är U.S.A:s ledande
pionjärföretag inom radiobranschen, televisionen o. s. v.
och har samlat en patentportfölj, som
dominerar alla elektronikens områden. Antalet
anställda vid R. och dess dotterföretag är c:a 54,000.
Radioeko, det fenomen, som ligger till grund
för bl. a. radar och som består i att en
radiosignal, som möter ett hinder (ett medium med
annan dielektricitetskonstant än luftens), till viss
del reflekteras så, att den, om än ytterligt
försvagad, kan uppfångas i närheten av sändaren.
Radiofosfor, fys., radioaktiv isotop av fosfor.
Praktisk användning, särsk. inom medicinen, har
fosforisotopen 32P erhållit. Om r. införes i
människokroppen, anrikas den bl. a. i benmärg och
lymfkörtlar. Den har därför fått användning för
behandling av sjukdomar med patologiskt ökad
nybildning av blodkroppar, särsk. röda, och vid
sjukdomar med förstoring av lymfkörtlarna.
Radiofrekvensspektroskopi,
högfrekvens-spektroskopi, fys., en utvidgning av den
optiska spektroskopien till det infraröda
spektralom-rådet, grundad på användning av den under 2:a
världskriget utvecklade metodiken för generering
av ultrakorta radiovågor (radartekniken). Man
arbetar uteslutande i absorption. De vanl. med
klystroner alstrade vågorna få passera ett
absorp-tionsrör, innehållande substansen, som skall
undersökas, och träffa därefter en känslig
detek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
