Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägtorn - Vägtrumma - Vägunderhåll - Vägvårda - Välta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1872
Vägtrumma — Välta
nare slöjd. Vägtorn är värdväxt
för skålroststadiet av havrens
kronrost (Puccinia coronifera).
D. L.
Vägtrumma. Tidigare byggdes
väg-trummor av sten. Numera
användes vanligen betongkulvert.
Trummor av rostbeständig plåt
förekomma även. Botten i trummans
övre ände måste ligga i alldeles
samma nivå som tilloppets botten.
Vid väg- eller järnvägsbygge är
den byggande skyldig ordna med
trummor så att torrläggning av
omkringliggande jord till 1,2 m
djup möjliggöres. Rbg.
Vägunderhåll. Enskilda ordna
lämpligen gemensamt vägunderhåll,
åtminstone ifråga om grusning och
snöplogning. Underhållet kan
uppdelas i barmarksunderhåll och
vinterväghållning —
Barmarksunderhåll. Har man en god grusvägbana
som innehåller alla kornstorlekar
från ca 20 mm och nedåt, bör man
sträva efter att vid grusning
behålla den goda blandningen.
Företer slitlagret brist på grovmaterial,
tillföres en grusblandning med
grövre material; är finmaterialet
för ringa, ökas halten av sådant i
det tillförda gruset. Endast ett
tunt lager påföres varje gång,
annars uppstår lätt risk för att
vägen blir vågig på tvären.
Spridningen av gruset måste ske vid
fuktig väderlek, så att vägbanan tar
åt sig materialet och gruset ej
kastas ut över kanter och diken.
Gropar i vägbanan botas effektivt
genom hyvling med maskin, men
skapligt resultat kan även nås
genom att groparna hackas upp för
hand vid tjänlig väderlek och
fyllas igen med gott material. Ju
bättre en väg är byggd desto friare
från gropar håller sig vägbanan.
Vid vägunderhåll tillses att
mittförhöjningen, bomberingen, vid-
makthålles och att vägrenar och
diken rensas från gräs och skräp.
Äro vägkanterna svaga bör dock
en remsa grästorv kvarlämnas
närmast diket och gärna fortsätta ett
stycke ner i detta. Större
skär-ningsslänter, som visa benägenhet
att skäras sönder av vatten,
torv-sättas eller skyddas med s. k.
överdiken. Sönderfrusna cementrör
eller på annat sätt skadade
trummor utbytas eller repareras, loppen
rensas från bråte och slam och
ändarna skyddas från utskärning
t. ex. genom utbottning med sten
eller torvsättning. Skog intill
vägen efterhålles. Man underlättar
härigenom vägens upptorkning och
erhåller bättre sikt. Vägskyltar och
andra märken hållas hela och
tydliga. — Vinterväghållning.
Snöplogning bör ske från snöfallets
början, då den eljest blir svårare
att utföra väl. Motorplogning är
effektivast. Hästplogning kan dock
vara tillräcklig, särskilt för mindre
vägar och i mera snöfattiga
trakter. Som skydd mot snödrift
uppsättas skärmar av glesa bräder,
som utplaceras på lämpligt avstånd
från vägen, t. ex. 15 m, och
vinkelrätt mot huvudvindriktningen.
Yviga, tätt uppsatta granar kunna
också användas. Den plogade
vägbanan bör även få ett visst
underhåll. Spår och ojämnheter, som
uppstå i samband med töväder,
bortskaffas med en skarp sladd
eller ännu bättre, med en hyvel.
Rbg.
Vägvårda, se Cikoria.
Välta, en större eller mindre mängd
på visst regelbundet sätt upplagt
rundvirke, avsett av lagras längre
eller kortare tid på platsen.
Alltefter ändamål och utförande skiljer
man bl. a. på: högvältor, som i
regel användes vid massafabriker
samt vid sågverk, då utrymmet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
