Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Oordningens och ordningens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
OORDNINGENS OCH ORDNINGENS VÄG
Titeln till vår lilla engelska skrift för några år sedan, vilken
utgjorde grundvalen till denna, lydde så här: Röstningsreformer, jord
och ljus, eller civilisationen skall gå under i anarki.
Redan före kriget gingo vi i våra stora städer och undrade:
Vart tar denna samhällsbyggnad vägen, om den blir föremål för
påfrestning? Man säger att allt är så ordnat och säkert. Nej, det
blir kaos, om det börjar ramla någonstädes, ty här finns ingen
verklig grund.
Frågan är nu, om icke anarkien redan brutit in i stora delar
av världen. Grunden har sjunkit undan, och man har ännu icke
förmått lägga någon ny. Man har kommit in i den rena upplösningen.
Ej blott att människoliven offras i krig och revolutioner, man
förstör allt, som förut blivit uppbyggt, svält och epidemier ödelägga
folken. Leve revolutionerna, ropar man. Av vad då? var det någon
som frågade.
Sedelvärdets förtäring är ett uttryck för vad som sker. Det går
som för Per och Kerstin i Snoilskys dikt ”På Värnamo marknad”.
Det var på Karl XII :s tid och under krigen då. De hade sparat
i sex år för att få en slant till en ko — kon uppträder igen som
den goda kamraten i livets kamp men så kom länsmannen och
sade att myntet icke hade något värde längre.
Men det var kanske mindre fara ändå i en sådan där katastrof
på Karl den tolftes tid. Då höllo vi oss ju i alla fall i stort sett
närmare den naturliga grunden. Det var icke så mycket industri
och inbördes beroende på den tiden.
Nu äro vi alla beroende av sedlarna. Om de nu förlora sitt
värde, vad skola vi då leva av? Om vi nu icke komma upp ur
dyn, så blir det väl ingen som sparar något mer, och hur skall det
då bli produktion? Hur skola då de leva, som icke kunna få sitt
livsuppehälle direkt från jorden?
Ingen plan är synlig för att verkligt stabilisera penningvärdet.
Tvärtom går man på med att sänka det än mera. Man skuldsätter
sig än djupare, man beskattar produktionen än mera, man skänker
bort pengar i ena ögonblicket, beskattar igen dem i det andra —
man vet icke vad man gör.
Vilka planer har man, om man har några planer? Att staten
skall taga hand om oss, det är den sats man slår omkring sig med.
Men krigstidshushållningen borde ha lärt oss, vad vi kunna hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
