Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: historik - 6. Sammanfattning af ätten Rehbinders krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryttmästaren Gustaf Magnus Rehbinder anföll vid Ober-Palen
i Lifland (1705) och nedgjorde till sista man en rysk ströfkår och
deltog s. å. i en skarp träffning vid Murtila i Estland, då han jämte
majoren Berndt Wilhelm (von) Rehbinder fullbordade nederlaget
genom att förfölja de slagna ryssarne på andra sidan Ubbakull.
När Reval, den sista befästa plats som svenskarne innehade i
Östersjöprovinserna, 1710 måste gifva sig åt ryssarne, sedan större
delen af besättningen omkommit af pesten, var öfversten och
kommendanten i Reval, friherre Otto Rehbinder, en af de 4 öfverstar,
som i den i pesten dödssjuke guvernören generalmajor Patkulls
ställe måste underteckna konventionen om stadens öfverlämnande till
ryssarne; kort derefter bortrycktes han sjelf af den förhärjande
farsoten.
Med generalen grefve Adam Ludvig Lewenhaupt, som förde
befälet i Kurland, var en af ättens mest frejdade caroliner, friherre
Otto Magnus Rehbinder. Han var med vid Buringe (1701), vid
Gammalshof (1702), vid Jakobstadt (1704), der han blef sårad i
vänstra armen, vid Gemauerthof (1705), der han erhöll en svår
blessyr i vänstra låret, vid Liesna (1708) och slutligen med Carl
XII vid Pultava (1709), der han svårt sårades i vänstra foten och i
hufvudet. Han kom väl undan med konungen till Turkiet och
Bender, men deltog derifrån i öfverste Gyllenkrooks expedition till
polska gränsen, der han blef fången 1710. Med Lewenhaupt var
äfven ryttmästaren Carl Bernhardsson Rehbinder, som stupade vid
Liesna (1708).
Äfven i förefallande krigshändelser på finska sidan, der
generalmajor Cronhjort förde befälet, deltogo medlemmar af ätten med
utmärkelse. Så försvarade öfverstelöjtnanten Berndt Wilhelm (von)
Rehbinder med Nylands ryttare och några dragoner passet vid Ingris
under tre dagar mot en mångdubbelt öfverlägsen fiende (1701), och
1714 deltog han såsom befälhafvare för nämnda regemente i det
blodiga slaget vid Storkyro, hvarefter han förde befälet öfver den
postering på 800 man, som vid Kyros stora landbro skulle hejda
ryssarnes framträngande.
I slaget vid Helsingborg (1710) deltog kaptenen Carl Otto
Rehbinder och slutligen i Carl XII’s fälttåg i Norge 1718 löjtnanten
Reinhold Fromhold Rehbinder och korpralen Berndt Otto Rehbinder.
Vid Carl XII’s död voro många af slägtens medlemmar fångna i
Ryssland, där de flesta hade att uthärda en trettonårig svår fången-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
