Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tioner, hvilka blott och bart afsågo att rädda Finland från fullkomlig ruin.
Om det bedrog sig angående formerna, och om det lät förleda sig till
otidiga åtgärder, så skedde detta endast af brist på erfarenhet och
verldskännedom.
Återstår den tredje gruppen, en ringa fraktion, som i de stundande
tilldragelserna såg begynnelsen af en ny gyllene ålder. Ledd till någon
del af ärelystnad, till en annan af personliga intressen, men i främsta
rummet af qvarlefvor af gammal „ésprit de parti“, var denna grupp föga
talrik, men habil och verksam; dess inställsamhet å ena sidan och dess
eftergifvenhet å den andra bedrogo såväl segrarne som de besegrade.
Såsom medlemmar af denna grupp namngifver grefve Rehbinder under
berättelsens fortgång endast tre, ehuru af skildringen framgår, att antalet
icke var inskränkt till denna siffra. De äro, desse män, den ännu i en
långt senare tid sorgligt ryktbare Gustaf Wilhelm Ladau, då anställd i
Buxhöwdens svit, vidare en annan af Anjalamännen, Fredrik Adolf
Jägerhorn, samt slutligen Göran Magnus Sprengtporten sjelf.
Det är i kraftiga penseldrag, grefve Rehbinder utkastar konturerna
af Sprengtportens enskilda och offentliga personlighet. „General
Sprengtporten var af en hög växt, men ful, ända till att ingifva förskräckelse.
En örnnäsa, små, genomträngande ögon och en stolt blick gåfvo åt hans
figur ett visst örnlikt uttryck, hvilket gjorde intryck och verkade
motbjudande på samma gång. Af en oböjlig karakter, genomträngande i
sina vyer, snabb i sina beslut, modig ända till oförvägenhet, energisk,
arbetsam, föraktande alla pekuniära intressen, republikan i sitt tal, despot
till själen, var denne ovanliga man skapad att spela en rol i
medborgerliga oroligheter. Det saknades honom dygder för att blifva en Washington,
men i Rom, under republikens tider, hade han varit en Sulla. Om hans
namn ej kunnat få en plats vid sidan af stora historiska namn, och om
hans rykte ej en gång vardt europeiskt, så berodde det derpå, att
omständigheterna och skådebanan, på hvilken ödet hade försatt honom, icke
voro tillräckliga för hans geni och talanger. Högdragen och understundom
fräck mot sina öfverordnade och alla dem, hvilka vågade mäta sig med
honom, var han rättvis, tjenstaktig och till och med frikostig mot sina
underordnade, förutsatt att de blindt underkastade sig alla hans önskningar.
De gåfvor, hvilka naturen hade slösat på honom, och några andra goda
egenskaper dem han egde, voro fördunklade af en ärelystnad och en
egenkärlek utan gränser, af en hatfull och hämdlysten karakter, af ett
retligt och dystert lynne“.
Till detta allmänna omdöme om Sprengtportens personlighet sluter
sig en ganska utförlig skildring af dennes verksamhet, planer och öden
ända från tiden för hans vistelse i Savolaks. Vi kunna icke vidlyftigare
uppehålla oss vid den teckning, memoarförfattaren ger af Sprengtporten
under denna tid, och anföra endast, att såsom närmaste orsak till dennes
missnöje med svenska regeringen anges den omständigheten, att han fann
sig besviken i sina förhoppningar att blifva general en chef i Finland;
då denna post icke anförtroddes honom, blef han sin tids ifrigaste frondör.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
