Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade i denna sak samtalat med andra officerare tillhörande
Sveaborgs garnison, och han hade slutligen hört ryska uttalanden i samma
sak. Resultatet af de meddelanden han i detta afseende erhållit, har
han nedlagt i en skildring af orsakerna till denra fästnings kapitulation.
Till en början prisar sig Rehbinder lycklig att bestämdt kunna fritaga
Cronstedt från den vanliga misstanken att under inflytelse af guldets
lockelser hafva överlemnat Sveaborg. Hvad som än kan läggas honom
till last, så icke var det detta. För egen räkning uppbar Cronstedt härför
ingenting, och den pension, som tilldelades honom, var i förhållande till
hans rang icke större än den, som kom öfriga officerare vid finska
trupperna till godo. Att den utbetalades af ryska statskassan, tillskrifves
grannlagenheten hos Alexander. som icke ville tvinga Finlands folk att
underhålla Sveaborgs öfverlemnare. Likaså litet bestämdes Cronstedts
handlingssätt af feghet, en känsla, för hvilken han var fullkomligt
främmande. Gåtan af Sveaborgs kapitulation finner fastmera sin lösning endast
i en kombination af egendomliga psykiska och politiska omständigheter.
Cronstedt var nemligen, enligt Rehbinder, offer för en felaktig
uppfattning, hvilken oförmärkt bibringades honom af en trolös vapenbroder. De
bästa afsigter lemnade plats för svaghet; mannen, berömd för sin
karaktersstyrka, lät leda sig af en intrigör, allt under det han trodde sig
häri handla väl och kanske hoppades att sålunda tillvinna sig
efterverldens erkännade.
Cronstedt, utmärkt i lifvets vanliga förhållanden, egde icke de
moraliska och intellektuella egenskaper, som erfordras för ovanliga situationer.
Ehuru framstående marinofficer, saknade han mera omfattande vyer,
talanger och kunskaper. Det betänkligaste i hans då varande ställning
var dock hans fullkomliga okunnighet i geni- och fortifikationsväsende.
Kännande sig oförmögen att sjelf leda försvaret och för stolt att
öfverlemna det åt andra, kastade han sig helt och hållet i armarne på en
enda man, och denne var öfverste Fredrik Adolf Jägerhorn. Det heter
om honom: „ Uppfostrad nästan under den celebre Sprengtportens ögon,
vardt han i sin ungdom, likasom alla samtida officerare, stor beundrare
af denne general och ifrig anhängare af teorin om Finlands oberoende.
Öfverste Jägerhorn saknade talanger, egde föga snille, men deremot
tillräckligt omdömesförmåga och mycket sinne för intrigen. Hård till sin
karakter och sträng af princip, uppblåst af högmod och egenkärlek,
föredrog han att göra sig fruktad framför att göra sig älskad“.
Officerarne intyga, säger Rehbinder, att i krigskonseljen Jägerhorn
ensam uppehöll diskussionen, att han utlade och ständigt upprepade sina
påståenden om omöjligheten för Sveaborg att uthärda belägringen, att så
snart någon lade i dagen opposition eller ville inkasta ett ord, öfversten
häftigt afbröt honom med en ton af auktoritet, och slutligen att vid dessa
tillfällen Cronstedt lade i dagen mycken tillbakadragenhet och lät sitt
alter ego tala.1
1 Enligt Joh. Rich. Danielson innehåller denna skildring en punkt, som står
i strid med, hvad andra källor derom meddela. Enligt Focks, Liljensparres och i
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
