Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettio år och var sålunda efter all sannolikhet hofrättens yngste ledamot.
Att han det oaktadt af sina embetsbröder ihågkoms med ett sådant
förtroende, torde väl i sin mån vara att tillskrifva den fina umgängesbildning,
han allt sedan sin tidiga ungdom förvärfvat, och hvilken borde göra
honom särskildt lämplig vid utförandet af ett uppdrag, hvarvid det delvis
ankom på egenskaper af just denna art.
I medlet af september begåfvo sig de deputerade, enligt befallning
af Buxhöwden, på väg från sina hemorter, för att, sedan de
sammanträffat i Wiborg, derifrån gemensamt fortsätta resan till Petersburg. Denna
gång hann man dock ej längre än till förstnämnda stad, der man träffades
af underrättelsen, att Alexander ej befann sig i Petersburg. Vagnarna,
som redan stodo förspända i och för resans fortsättande, svängdes om,
och kursen ställdes åter till Finland. Från en dags uppehåll i Torkel
Knutssons gamla stad hemtade emellertid de finska deputerade med sig
intryck, som icke voro af den angenämaste art. Det var en pinsam
känsla, som grep dem, då de erinrade sig, att denna ort ännu för hundra
år sedan utgjort en del af samma fädernesland. Allt var förändradt, från
drägt och sedvänjor ända till språk och åskådningssätt, och ingen skymt
af sympati och gemensam fosterlandskänsla lät förnimma sig gentemot
de finska delegerade. Man var öfverens om, att det här icke mera fanns
qvar ett enda drag af den finska nationalkarakteren, eller hellre att
befolkningen icke hade någon karakter alls, och att amalgameringen, som
försiggått, hade åstadkommit ingenting fördelaktigt, vare sig för styrelsen
eller för de styrda. Det kan derför icke väcka förvåning, att denna
erfarenhet, såsom memoarförfattaren säger, „icke kom de deputerade att
se framtiden i allt för ljusa färger“.
En månad senare befunno sig de deputerade åter på väg till den
ryska hufvudstaden, och denna gång behöfde man icke vända om på
vägen. Deremot träffades Rehbinder under färden af ett olycksfall, som
kunnat hafva de allvarsammaste följder. Mellan Fredrikshamn och
Wiborg stjelpte hans vagn, och han bröt dervid så illa sitt ben, att han
måste söka herberge i ett vid vägen beläget torp. Här kunde han hvarken
erhålla ett bolster under sin sjuka kropp, ej heller mjölk till förtäring,
hvarför han sände sin kammartjenare till en närbelägen egendom, med
begäran om såväl det ena som det andra. Godsets egarinna, fru Ekesparre,
lät emellertid svara honom, att hon vore en dame af hög aristokrati och
hade söner, som tjenade vid ryska garden, hvarföre det vore under hennes
värdighet att taga vård om enhvar, som stjelpte på landsvägen. Måhända
misstaga vi oss icke, då vi antaga, att ett godt småleende krusat den
finske minister-statssekreterarens läppar, då han, efter att omkring trettio
år såsom föredragande hos tvenne monarker haft ett afgörande inflytande
öfver sitt fäderneslands öden, erinrade sig, huru man i detta samma land
af idel förnämhet stängt dörren för honom, då han såsom skeppsbruten
resenär bedt om en dyna för att derpå hvila sitt hufvud och en flaska
mjölk för att släcka sin törst. Efter några dagar lyckades det honom
dock att förflytta sig till Wiborg, der han blef qvarliggande i sju veckor.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
