Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunnit följderna af sitt olycksfall, och stödd på en käpp, med spår efter
nyss öfverståndna lidanden präglade i anletet, gjorde Finlands blifvande
ministerstatssekreterare sitt inträde hos landets nye monark. Alexander
inledde sitt samtal med frågor om Rehbinders helsa, om den
olyckshändelse, som träffat honom, om hans uppehåll i Wiborg m. m., och
öfvergick derefter till hofrättens organisation, till domarnes oafsättlighet,
till rättskipningen i allmänhet, samt slutligen till ett af sina
älsklingsämnen, dödsstraffet. Härefter fortsatte han: „Edra landsmän, hvilka
befinna sig här, hafva utan tvifvel underrättat Eder om de känslor, som
jag lagt i dagen med hänseende till Edert fädernesland. Politiska
omständigheter hafva tvungit mig att föra krig i Edert land, och alldenstund
våra vapens framgång afgjort Edert öde, har jag blott en tanke, ett mål,
det att göra Eder lyckliga och att sätta Eder i den ställning att aldrig
känna saknad efter det Ni förlorat. Jag har lofvat att bibehålla Edra
lagar, Edra privilegier och Edra institutioner. Jag skall hålla mitt ord,
men det finnes äfven från Eder sida vilkor att uppfylla. Må Edra
landsmän inprägla hos sig den sanningen, att det blott är genom en upprigtig
trohet utan alla baktankar, som de kunna göra sin nya ställning lycklig
för sig sjelfva och nyttig för det rike, af hvilket deras land för
framtiden skall utgöra en del.“ „Dessa ord“, säger Rehbinder, „uttalade med
allvarlig, men tillika välvillig ton, skola för evigt stå inristade i mitt
minne; och visst är, att hvad han då lofvade, har han samvetsgrant
hållit, — jag försäkrar det högtidligen inför himmelen och inför historien,
den opartiske domaren öfver furstar och nationer“.
Så aflopp Rehbinders första sammanträffande med den monark, vid
hvars sida han halftannat årtionde, eller ända till dennes död, skulle stå
såsom föredragande för finska ärenden. Att detta sammanträffande på
den unge hofrättsassessorn gjort ett djupt intryck, som åren icke utplånat,
utan måhända snarare förökat, framgår af den nästan lyriskt hållna ton,
i hvilken tilldragelsen skildras. Hvad åter Alexander angår, torde hans
bevågenhet för Rehbinder haft sitt första upphof från just detta tillfälle.
Sjelf antyder Rehbinder detta och säger sig hafva hört, att Alexander
från första ögonblicket fattat ett lifligt interesse för hans person, hvilket
han emellertid är anspråkslös nog att i främsta rummet tillskrifva sitt
sjukliga utseende, som skulle rört furstens känsliga sinne. Det torde
dock få antagas, att härtill i sin mån bidragit, förutom Rehbinders
naturliga rika intelligens, de verldsmannaegenskaper, han under sin fleråriga
vistelse i en annan hufvudstad, på andra sidan af Östersjön, utvecklat.
Och visst är, att Alexander ända till sin död bevarade de känslor af
tillgifvenhet och aktning, han från första stunden fattade för Rehbinder,
likasom att denne med en nästan svärmisk beundran återgäldade sin
furstes bevågenhet. Det bör dock nämnas, att Rehbinder icke var ensam
om dessa känslor. Äfven hos de flesta andra af tidens offentliga
personer i Finland påträffas en liknande sympati för landets nye regent,
och man torde icke allt för mycket misstaga sig, om man antager, att
jemte Alexanders personliga älskvärdhet härtill i främsta rummet bidrog
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
