Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den oväntade beredvillighet, han från första stund och till stor del
tvärtemot sina ryska rådgifvare lade i dagen att bibehålla och befästa
gällande samhällsordning och bestående lagar i den nya finska staten. Det
torde äfven kunna förutsättas, att det årtionde, som förflutit mellan
Alexanders död och dessa „Minnens“ nedskrifvande, samt den erfarenhet,
Rehbinder under en annan regim inhöstat, icke varit af den art, att den
vid en jemförelse skulle låtit den föregående perioden för minnet
framträda i en allt för ogynnsam dager.
Det är just denna sida af Alexanders politiska personlighet, hans
bemödande att vinna finska folkets tillgifvenhet genonı att tillmötesgå dess
berättigade önskemål, Rehbinder särskildt och upprepade gånger
betonar. Han erinrar i sådant afseende om, huru Alexander efter eröfringens
slutförande sammankallade landtdagen i Borgå, och huru han der „inför
altaret och i ständernas närvaro högtidligen svor att bibehålla
storfurstendömets lagar och konstitution, äfvensom alla korporationers privilegier“,
och denna ed, heter det vidare, har han samvetsgrant hållit från det
ögonblick, då han aflade den, ända till det, då han upphörde att finnas till“.
Ed
Under tiden för Finska deputationens vistelse i Petersburg väcktes
Alexanders uppmärksamhet på nödvändigheten att vid sin sida ega en
skild sekreterare för finska ärenden. Väl torde Speransky redan vid
denna tid varit designerad att jemte sina ryska embeten tjena såsom
föredragande för Finlands angelägenheter; men derutöfver önskade
Alexander vid sin sida ega en person, som, sjelf finne, vore fullt
förtrogen med finska förhållanden. Denna vigtiga plats hade först blifvit
erbjuden friherre Mannerheim, och då denne afsagt sig det hedrande
uppdraget, hade han anmodats att nämna några af sina landsmän, hvilka
enligt hans åsigt kunde lämpa sig för denna plats. Till följd häraf
föreslog han lagmannen Adolf von Willebrand, hofrättsassessorn Carl
Gyldenstolpe, hofrättsassessorn friherre Robert Henrik Rehbinder,
häradshöfdingen friherre von Kothen samt advokatfiskalen Carl Wallén. Af
dessa sålunda föreslagna valde Alexander för befattningen Rehbinder.
Sålunda kom, oväntadt nog, dennes lefnad att erhålla en helt ny rigtning.
Rehbinder synes genast blifvit använd för sin nya befattning och
sålunda icke fått åtfölja sina meddeputerade till Finland. Snart nog
skulle han dock få återse sitt fädernesland., Såsom hörande till Alexanders
omgifning närvar han nemligen i slutet af mars vid öppnandet af Borgå
landtdag. Här uttog han icke pollett såsom ledamot af adeln, ehuru
med afseende på ståndets fåtaliga representation tillfälle till fullmakts
erhållande sannolikt icke saknats; men han stod icke derför främmande
för det betydelsefulla verk, som nu utfördes. Af honom är den
„kungörelse till samtlige Finlands inbyggare“ kontrasignerad, hvilken
Alexander den 4 april utfärdade rörande hans vid hyllningen i Borgå
domkyrka sex dagar tidigare afgifna regentförsäkran, hvari han högtidligen
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
