Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 29. Anti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av
ANTI. 219
gjort nu en tid; men du har alltid haft öfvertaget, Pecka;
jag vill göra som du vill, ty jag vet att det är bättre.
Storsvensken må få frid tills du säger till.»
Hvart Pecka tänkte gå, hade han ännu ej sjelf beslutit,
men många tankar hvälfde sig i hans hufvud. Pennin-
garne han fått af grufbrytningen hade gjort honom tank-
full, och än mer hvad han fått för de i bockhornet inne-
slutna perlorna, som han aldrig trott skulle ega så högt värde.
Att öfvergifva sitt ströfvarelif nu sedan de gamle Kajlands
voro döda hade han icke tänkt på. Nu sedan han egde pen-
ningar och visste hur han temligen lätt kunde åtkomma
mera, hade tanken på att sjelf bryta sig egen mark flere
än en gång öfverraskat honom. Han ville ut och bort från
sin omgifning för att öfvertänka och besluta om sin framtid.
Så gick äfven han i smedjan för att se om herr Eriks
bössa, som blifvit Pecka så kär, samt för att stöpa sig kulor
till sin färd. Den ansenliga blyklumpen hade han med,
och då han såg den och tänkte på den stora mängd krut
han bekommit tänkte han än en gång på perlornas värde.
Så tog han yxan och högg af en bit af blyklumpen. Yx-
eggen gick ej långt in, hvarför Pecka högg ett skarpare
hugg, och nu flög en bit bly bort, då med detsamma ett
silfvermynt rullade ut. Pecka stod förvånad. Så högg han
ett hugg till. Der kommo fere silfverpenningar, och allt
som han borttog dem kommo flere i dagen. Hvad månde
detta betyda? Skulle han ropa Anti? Nej! Han tog sig för
att räkna sin skatt. Den var mångdubbelt emot hvad gruf-
van gifvit honom. Köpmannen hade icke öfverdrifvit hvad
han sagt Pecka. Nu fick han på en gång klart för sig hvad
han borde göra, och derefter handlade han.
Rustningen för hans resa gick fortare, och då han tog
afsked af Anti, sade denne: »Hvart går du, Pecka?» —
»Till kungen!» -— »Tänker äfven du göra dig pörte och
sved?» — »Ja, Anti, jag tänker så: ’drefsenfinnen’ önskar
slå sig till ro.»
Då våren kom började Anti med sina drängar bryta
åker och utvidga gården, och snart derefter var han vid
grufvan, der han ibland dröjde länge. På sommaren der-
emot blef han hemma. Till Lissu sade han: »Det är slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
