Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ser du,» sade Studenten sedan han fått kaffe i
koppen och cigarren tänd, »det är allt dumt att låta skrämma
sig af vädret. Hade vi nu suttit inne, hade vi haft ledsamt
hela dagen. Nu ha vi i stället haft det bra. Att vi blifvit
litet våta om benen och axlarna, frågar jag icke efter,
och icke du heller. Nu flytta vi oss fram till brasan och
torka oss.
Så gjorde vi också, och der sutto vi tills elden var ut-
brunnen och kolen började slockna; då sade vi hvarandra
godnatt.
Följande dag var söndag, och då tänkte vi icke jaga,
utan lata oss. Jag sof också tills solen väckte mig. Då gick
jag upp, öppnade fönstret och tittade ut: det var en ovan-
ligt vacker morgon, den vackraste vi haft sedan vi kommo
till Gräsmarken. Det sved nog litet i själen att ej komma
till skogen i dag, men jag ville ej yrka derpå, utan satte
mig att skrifva till mor, och sedan detta var gjordt tittade
jag in till Studenten. Han var uppe, såg uthvilad och
fin ut. »Har du sett sådant väder vi hafva?» — »Ja.» —
»Nu borde vi vara i skogen,» sade han och tog på sig rocken;
»kom, gå vi ut och se oss om.»
Dertill var jag villig. Vi gingo ned på gården och bort
till våra hundar. De flesta lågo, trötta och dufna efter jag-
ten, nedkrupna i halmen, men helsade på sitt sätt med vift-
ning på svansen. Ett släp, eller tre hundar, voro der
emot lifliga, helsade oss ljudligt och animerade oss att släppa
dem lösa. Det var hundarne från Gårdsjö. De hade hvilat
två dagar, och nu var deras tur att komma till skogs.
» Vänta tills i morgon,» sade Studenten, »skola ni nog få
röra på eder; i dag blir intet af.»
Så gingo vi upp i Jägarsalen. Der hade mor satt fram
vår frukost, öppnat alla fönstren, och en frisk luft, blandad
med ett doft af kaffe slog oss till mötes. Det var söndags-
stämning så väl inne som ute. Vi hade hunnit till slutet af
frukosten, då vi hörde mor högljudt ropa: »Sköttar, sköttar!»
Ögonblicket derefter kom hon rusande uppför trappan, ryckte
upp dörren och ropade: »Sköttar, sköttar, haren är på
gården! Kom, kom!» Och så satte hon af utför trap-
pan igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
