Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke stjelpte vi omkull bordet, icke slogo vi heller våra
kaffekoppar i kras. men till hvar sitt fönster kommo vi i
flygande fläng, och se, inom godt håll guppade en stor ljus
och glad jösse der nere på gården. Vi skyndade båda att
hemta våra bössor, men innan vi hunno bli i ordning att
skjuta. hade jösse krupit genom grinden och var ute på
landsvägen, der han skymdes af gärdesgården. Först när
han var utom skotthåll för oss blef han synlig, då han i
sakta mak guppade bort utefter vägen.
Vi tittade pa hvarandra en stund, så sade Studenten:
»har du varit med om maken? Haren kom ju och hånade
oss för att vi ligga inne en så vacker dag. Vill du?» Ja
visst ville jag, och så ropades Johannes och ombads sätta för
hästarna. Mat rafsades ihop i säcken, under det Lill-Johan-
nes sändes förut med Gärdsjöhundarne till den södra höjden.
Så togo vi på skogshabiten och stego upp i vagnen. Gamle
Johannes smällde på sina fålar, och så bar det i väg med
söndagsjägarne.
En half timme derefter voro vi uppe i höjden och kno-
gade af till en svedja, den Studenten visste vore älskad af
jössarne.
Och der måste också jössarna trifvas, ty väl låg den
gömd i löfskogen, och prydt den med perlor hade de.
Nattspar efter hararna hade hundarne öfverallt, men upp
fingo de icke. Vi väsnades, gjorde flera försök i buskarne
att väcka upp hararne, kommo tillbaka på sveden, satte oss,
rökte tobak och gormade öfver hundarne, som ej kunde leta
upp en harkrake. Intet hjelpte.
Så beslöto vi gå bort från en sådan otacksam mark,
men just då fingo hundarne upp, och nu gick det så det
ekade i skogen, men i håll för haren kommo vi ej på en
lång stund; så blef det tappt. Jag hade stått länge på en
vacker kolbotten, der haren passerat förut, och väntat på
nytt upptag.
Trött på att vänta, gick jag bort för att hjelpa hun-
darne, och hade knappt kommit dit der de tappat, förr än
det gick igen. Haren sprang rakt till den kolbotten jag
gått ifrån. Nu trätte jag på mig sjelf för det jag icke haft
tålamod stå kvar, och icke bättre blef det då det small för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
