Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty jag hade skjutit honom, tagit upp honom och ropat:
Alles tod! så det var ändock jag som dödat haren.
Nu gingo vi framåt en stund, då Nils föreslog, att vi
skulle gå fram till ett torp och köpa oss potatis, ty det vi
hade kvar af matsäcken var just icke mycket. Det förslog
icke långt åt oss. Den ena torrfisken hade vi ätit upp under
det vi gått och vankat i skogen. Nej, men mat skulle vi
hafva. Vi finge nog reda oss med hvad vi hade, menade
Anders och jag, ty några penningar hade vi ej. »Jaså,»
sade Nils. »nå det gör detsamma; jag har en ny tälgknif,
den jag sjelf smidt och skaftat. För den byter vi oss till
potatis. Kom med ni, det går nog bra.»
Då vi kommo fram till torpet gick Nils in och vi andra
lade oss på en liten grön plan vid gärdsgården. Vi voro allt
bra nog oroliga för utgången af Nils” bytesaffär, ty hungriga
voro vi och hundarne sågo tomma ut. Det blef derför icke
så ringa glädje då Nils återkom och meddelade oss, att han
lyckats bra. Gamla mor var ensam hemma och behöfde sig
just en bra knif. Vi skulle allt få så mycket mat vi be-
höfde, men det var bäst vi blefve kvar der vi vore, ty gum-
man höll just på att skura inne i stugan.
Efter en dryg väntan gick Nils in och återkom med ett
bra nog stort tråg, öfverfullt med rykande potatis, och efter
följde gumman med litet krossadt salt på en näfverlapp samt
en stor filbunke. Krossadt salt brukades mycket på den tiden.
Man doppade potatisen i saltet; det var det enda sofvel
fattigman kunde bestå sig, och det smakade alldeles för-
träffligt då man var hungrig. Vi hade ännu en torrfisk och
en brödkaka kvar, så för oss var ingen nöd, tack vare Nils
tälgknif. Då vi slutat äta, voro både vi och hundarne trinda,
men så hade vi ej heller en matsmula utom den sista torr-
fisken, men den borde nog räcka till för följande dagen, då
vi nu voro så välplägade.
Då vi nu rustade oss att släppa hundarne, upptäcktes,
att Nils tappat flintan på sitt bösslås. Det var en allvar-
sam olycka; också höll Nils på att tappa modet, men sprang
in till gumman för att höra, om hon hade en sådan. Nej!
Han kom strax åter och beklagade sig, ty någon flinta hade
han ej fått af »kärngen». Hon sade sig ej hafva någon mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
