Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade han om hur präktiga hundar han hade, och så före-
visades de, och hur det var så föreslog han, att jag skulle
köpa den ena; priset var en half tunna råg. — Ja, det ville
jag betala, om skräddaren följde med på resan och tog den
andra hunden med. Nu var skräddaren sjelf mycket hågad,
men såg frågande på hustrun. »Det blir ingenting af!»
sade hon, slog knut på tråden och knyck på nacken. »Tycker
du du har råd till att sätta bort två veckor med att ränna
i skogen och ingenting få? Tycker du det passar för oss det?
Jag har för öfrigt sagt dig, att du skall sluta upp med att jaga.»
Nu såg skräddaren modfäld ut och hängde hufvudet.
»Ja, det är allt så som hon säger,» sade han till mig; »jag
måste bli hemma och arbeta.» Det insåg äfven jag, men
ville göra en annan proposition och frågade: »Hur mycket
förtjenar mästaren om dagen, då han arbetar?» » Minst
två riksdaler,» sade han morskt och rätade på sig. — »Vill
mästaren bära matsäcken och sköta hundarne, om jag be-
talar honom två riksdaler om dagen?»
Nu blef skräddaren lifvad igen och svarade ett bestämdt
ja, men tillade: »Herrn föder väl mina hundar ock?» — »Ja
visst, det är klart.» — »Då följer jag.»
»Det blir ingenting af!» sade skräddarmor än en gång.
»Hvad skall jag lefva af då du är borta?» sade hon. —
»Skräddaren behöfver inga penningar under det vi äro
borta,» sade jag nu; »vi lämna hans aflöning till mor.»
»Ja, på det viset kan det låta sig göra,» svarade hon;
»men han sliter så otroligt på kläderna då han är i skogen.»
»Bry dig inte,» sade nu skräddaren morskt; »dem lagar
jag sjelf. Jag följer med, och dermed jämnt! När skola
vi fara?»
»Lagar du stöflarne ock?» frågade hustrun. Derpå följde
ej något svar.
Jag gick, och skräddaren följde mig ut. »»Bry sig ej
om hvad hon derinne säger; det lönar icke. Jag följer med,
det vet hon nog; men se, sista ordet skall hon ha, eljes
kan hon icke lefva, och så är det med alla kvinnfolk; det
vet han väl.» Ja, det hade jag hört förut.
»Får du skräddaren med dig?» frågade min bror då vi
träffades. — »Ja.» — »Det var tur för dig; jag trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
