Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
made några gatlyktor upp, glesa som
förvårens bleka bloss på den halvklara himmeln.
Manja hade slutit ögonen och stödde sig
tungt med handen mot fönsterbrädet som
om hon gripits av svindel och vacklat. Hon
stod där och lyssnade till hans lätta, hastiga
andning och till blodets gång i sina egna
pulsar, vilkas dunkande hon trodde sig kunna
uppfånga med hörseln. Så ... tänkte hon,
så .. . Detta är lyckan.
Det var som om skymningen och
tystnaden burit en ändlös rad av trevande frågor
och jublande svar, som om löften krävts och
stammande löften givits. Gnista på gnista
sprang över från henne till honom, från
honom till henne. Han stod där och kände med
varje nerv hur strömmen slöts mellan dem.
Smekte de inte varann med-osynliga händer,
drogos de inte till varann av en omotståndlig
makt från världen hinsides ansvar,
beräkning, förnuft! Jag älskar dig! viskade det
inom henne, så starkt, så lidelsefullt att hon
ett ögonblick frågade sig om hon inte ropat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
