Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Samtal om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMTAL OM MANEN.
101
tressant genom sin rikedom på dessa linieformiga, smala
bildningar, som man benämner rännor, och hvilka skilja sig från
de lätta, likaledes för det mesta rätliniga eller meridianformiga
banden (strålarne) genom den fullkomligt tydliga skugga, de
kasta, när solstrålarne falla snedt på dem. Men ofta hafva
de den stora klarheten (d. v. s. den ljusåterkastande kraften)
gemensam med strålarne. Vi skola få bättre tillfälle att tala om
Fig. 13. .
Ett stycke af månens Apenniner.
dessa rännor vid deras detaljundersökning, men vilja redan nu
egna strålsystemet en något större uppmärksamhet.
I torden redan hafva fäst er vid de ljusa -band, som utgå
från månens södra hörn och likt meridianer sträcka sig öfver
en f jerdedel af inånytan. Ja, den, som sträcker sig längs genom
Mare Serenitatis, tyckes vara en förlängning af ett sådant i
söder utgående band, och detta skulle då sträcka sig öfver halfva
månklotet.’
Vi skola vid en annan fas lära känna utgångspunkten af
de förnämsta strålarne. I allmänhet är tiden för fullmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
