Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. 5500 meter öfver hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 0 0 METER ÖFVER HAFVET 1 5 5
Min kosack och jag packade då ihop och lastade våra
båda bagagehästar, Aldat hjälptes upp i sin sadel och så an-
träddes marschen upp emot passet, hvars flacka tröskel syntes
i väster. På höger hand hade vi då bergets mäktiga massiv
och dess gletschertungor. Marken var lös, hästarna sjönko
i dyn, timmarna förflöto, vi nådde tröskeln, men bortom denna
reste sig en ny och så åter en; allt högre bar det uppför i
denna tunna, mördande luft och stormen låg på rakt emot
och genomisade oss inpå bara märgen. Ibland måste vi stanna
i lä bakom stora granitblock. Ändtligen nådde vi den högsta
tröskeln, 5426 m. hög; tänk er två Eiffeltorn på hvarandra upp-
ställda på toppen af Mont Blanc! Det är en svindlande höjd
och vi hade här halfva atmosfären under oss!
Vår nästa lägerplats befann sig i en alldeles steril nejd.
Dagen därpå sågo vi i fjärran några mörka punkter nere på
slättlandet. Det var Turdu Baj och Kutjuk, som höllo på
att uppresa ett väldigt stenkummel, som skulle tjäna till ledning.
Höstkylan började nu bli kännbar och i mitt jurt inbars
morgon och afton ett grytlock med glöd — bläcket frös eljest
i pennan, hvilket är mycket tålamodspröfvande. Tack /are för-
delaktig terräng kunde vi den 14 september tillryggalägga hela
tre svenska mil. Vid lägret öfverföllos vi af den vildaste snö-
storm. Där ute var det mörkt som i en säck; jag skulle som
vanligt ut kl. 9 och afläsa termometrarna; vår observations-
lyk’ta hörde till de mest medtagna invaliderna i karavanen; tre
af dess glasrutor voro ersatta med papp och den fjärde var
spräckt i tjugu bitar, hophållna med pappersremsor och syn-
detikon. Männens tält synes ej, ehuru det står på några meters
afstånd, men man hörde dess duk fladdra i blåsten och man
hörde hur kamelerna andades tungt och trött. Snön knarrar
under fotterna, öfversnöad och frusen skyndar jag mig in.
Stormen tjuter hela natten dystert därutanför, det susar och
smattrar då yrsnön slår mot filtarna, men jurtet hålles varmt
af denna nya betäckning.
Den myckna snön som föll smälte under de följande
dagarna och gjorde det dyiga land vi hade att korsa, ändå
mjukare än eljest. Till middag håller sig dock markens yta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
