Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. 5500 meter öfver hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
som om han arbetat sig genom buskskog. Ett ögonblicks rast.
I norr gapar afgrunden som ett bottenlöst Ginungagap, en
sjudande kittel full af yrande snömoln; det tjuter och hviner
på alla håll, det klagar och hvisslar då vinden vältrar sig öfver
den hvassa passkammen.
Norra sluttningen är tvärbrant. Kutjuk lotsar, han för-
svinner genast i yrsnön, det var som om han förlorat fotfäste
och fallit i denna otäcka ättestupa, i hvilken vi nu i tur och
ordning handlöst måste kasta oss efter. Lotsen tog branten
i tallösa sicksackkrökar. Hvart tionde steg måste vi stanna
och vända oss om för att icke förfrysa ansiktet. Alla gå till
fots för att hjälpa och stöda kamelerna. En af dem halkar
och faller, tumlar om ett halft hvarf och vållar ett uppehåll.
Och vi glida och hasa oss allt djupare ned genom snön. All-
ting dansar omkring oss, det går rundt för våra ögon 0,
man kan sprängas af andnöd på denna afskyvärda höjd. Innan
vi nådde dalbottnen var det kolmörkt och på första någorlunda
jämna fläck slogo vi läger midt i snön, ja här bjöds intet annat
än sten och snö.
Hårda dagar väntade oss ännu. Väl bar det utför, men
det stormade jämt och vanligen hade vi knappast hunnit att
bryta upp förrän västanstormen var i gång och kom oss att
stelna af köld på våra usla krakar. Slutligen syntes fjärran
i norr saltsjön Atjik-köll, men den tycktes undfly oss. Vi
tågade hela dagen, det skymde och blef mörkt, blott månen
lyste upp med sitt bleka sken den kalla ödemarken. Nias
blef efter med en häst, Kutjuk med en annan. Vatten, vatten,
vi måste ha vatten till kvällen, någon snö hade icke fallit här
nere (4250 m.), alla fåror voro torra. Ändtligen stannade Turdu
Baj vid stranden af en älf.
Framför oss reser sig en ny bergskedja som vi, efter en
dags välbehöflig hvila måste öfver. Alltså i sadeln igen och
uppåt öfver sluttningar, pass och mördande raviner. Snart rap-
porteras att en häst icke orkar gå längre. Han har knappt
blifvit slaktad, förr än en annan lägger sig för att aldrig resa
sig mer. Bortom detta pass borde vi dock icke hafva så långt
kvar till beten och jag brann af längtan att få skänka våra
I 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
