Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. 5500 meter öfver hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5500 METER ÖFVER HAFVET
döende, i begrafningstakt vacklande djur deras välförtjänta lön.
En tredje häst, som gick lös och ledig utan börda stupade
och slaktades genast. Och då vi nådde passet saknades ännu
en, min trogne ökengrålle, som varit med på båda öken-
färderna och som vägrat att bära Ördeks skulpterade plankor.
Vid lägret fanns ej ett spår af bete. Med Turdu Baj genom-
gick jag återstoden af vårt risförråd och så mycket däraf som
möjligtvis kunde undvaras, utdelades åt de sista hästarna, som
stodo bundna och öfvertäckta med filtar. På morgonen låg
en af dem död i ledet med utsträckt hals, stirrande ögon och
redan hårdt frusen. Ingen hade märkt när och hur han slutade
sina lidanden, och de återstående kamraterna ägnade honom
ingen uppmärksamhet. De voro för trötta och utpinade för
att röja något deltagande; de tycktes blott längta till ro och
de dogo utan en suck, utan ett ljud af klagan, medan jag
kände det outsägligt smärtsamt att vara skulden till deras under-
gång. Beundransvärda i sin resignation lågo kamelerna som
vanligt orörliga kvar i samma ställning som föregående afton.
De voro hvitpudrade af rimfrost och kastade längtansfulla
blickar nedåt dalen, där vi hoppades att finna räddning åt
de sista veteranerna. Hur länge skulle vi hålla ut på detta
sätt? Dagsmarscherna blefvo allt kortare, kölden allt skarpare.
Den 8 oktober hade vi —18,3°. Vi skredo ned genom en
trång, mellan lodräta bergväggar djupt inskuren dalgång. Be-
grafningsklockorna gåfvo ett klingande eko; det ljöd som en
segerhymn i en tempelsal; och djuren stapplade döende bland
de millioner granitblock som belamrade dalbottnen. Vi voro
här åter på Mont Blanc-höjd och snöstormen sjöng i knutarna.
En kamel halkar och tumlar utför en terrassbrant, men tar
lyckligtvis ingen skada; hans börda splittras i småportioner bland
gruset. Ett långt uppehåll är följden, en stig måste anläggas
med spadarna. En annan kamel orkar ej följa oss längre.
Han lämnas för att hämtas följande morgon. Det var mid-
natt innan klockklangen tystnade mellan fjällen, och då hade
månen åter trädt fram ur snömolnens natt.
Kamelen var redan kall och hård som is då Turdu Baj skulle
hämta honom. Utan en sorgsen eller förebrående blick i sitt
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
