Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. 5500 meter öfver hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 TIBETANSKA AFVENTYR
slocknande öga hade han slutat sin tjänstgöring. Så långt han
orkade gick han sin dagsmarsch på sviktande ben och med hög-
buret hufvud. Han var för stolt för att ens söka efter bete bland
dessa sterila granitklippor. Han bibehöll sin värdighet och sitt
majestät ända till den punkt, där hans ben skulle hvitna i
dalen. Först då han icke förmådde taga ett steg till, då döds-
skuggorna omtöcknade hans medvetande, tog han ett sista farväl
af den flyende dagen och lade sig ned så bekvämt som grus-
bädden tillät. De manande slagen mötte han med stolt förakt,
han klagade ej; några slängar mer eller mindre betydde för
honom intet, han var »tabu», människan hade icke längre någon
rätt öfver honom, han längtade blott att få döden till mästare,
en befriande ängel, tusen gånger att föredraga framför män-
niskans hjärtlösa tyranni.
På 84 dagar hade vi icke sett en mänsklig varelse, då
vi den 10 oktober lägrade vid ett med heliga inskrifter försedt
stenkummel, upprest af mongoliska Lassapilgrimer. Här syntes
i fjärran två ryttare. Mollah Schah, som hade goda lungor,
satte som en galning af efter dem, fick fatt i dem och förde
dem till mig. Den aftonen rådde jubel i vår lilla trupp. Till
en början köpte vi deras proviant — en liten påse med hvete-
mjöl och Tjerdon började ögonblickligen baka bröd, en delikatess
som vi icke sett på mången god dag. Sedan köpte jag deras
hästar också och gaf Togdasin, så hette den ene jägaren, i
uppdrag att rida genom natt och dag till vårt hufvudkvarter
vid Temirlik och befalla Islam Baj att skyndsamt möta oss
vid Jussup-aliks källor med en hel undsättningskaravan. Tog-
dasin fick ett par tomma konservburkar för att visa att han
verkligen var min kurir. Jag afundades icke hans nattliga ridt,
kölden sjönk nu under 20 grader, men vedergällning skulle
han få i banko om han som en hel karl löste sig från sin
mission. Silfret för hästen hade han i sin ficka och kunde
naturligtvis afdunsta med sin fångst, men jag tänkte ej därpå,
jag litade blindt på honom — och han litade på mig.
Tre dagar senare bröto vi upp i feststämning, ty till kvällen
skulle vi hinna Jussup-aliks källor, det kunde Mollah Schah
och Nias, som kände trakten, svara för. Det skymde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
