Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 TIBETANSKA ÄFVENTYR
det flämtande ljuset, blåstes bort af vindstötarna. En sand-
vall kastas upp kring jurtets nedre kant, men ändå är det
kallt som i en vinterkällare därinne. Af isen äro endast några
bitar kvar.
Medan stormen rasade och tjöt därute, hade jag det godt
och lugnt i mina pälsar. Ruskigt och rått var det att stiga
upp på morgonen den 19 februari, utan den sedvanliga brasan.
Efter en enkel frukost skyndade jag till fots i förväg. Vatten,
vatten! det var den enda tanke som behärskade alla. Vi måste
till hvarje pris finna en källa, ty nu är det tolf dagar sedan
kamelerna drucko ordentligt; för elfva dagar sedan lämnade
vi den sista brunnen, men djuren drucko föga af dess salt-
haltiga vatten, som dock nu skulle ha varit så välkommet och
så sött. Finna vi icke vatten inom ett par dagar, så skola
kamelerna dö, den eneefter den andre, och hvad skall det
sedan bli af oss själfva! Vi borde ännu hafva fyra eller fem
dagsresor kvar till Altimisch-bulak; skulle vi hålla ut så länge?
Då krafterna äro på upphällningen, återstår blott en förtviflad
kamp för lifvet.
Lyckligtvis hade jag alltid för vana att utfråga infödingarna
om de trakter där vi befunno oss. Abdu Rehim som så skickligt
ledt oss till Altimisch-bulak förra året, hade då meddelat mig
att ännu tre saltkällor voro belägna öster om Altimisch-bulak
och det var på dem jag byggde mitt hopp. Men hur lätt
kunde vi icke gå förbi dem, dolda som de kanske voro i marken.
Jag hade förr gått för lifvet, nämligen i Takla-makan; men
där visste jag åtminstone, att om jag hölle åt öster skulle jag
förr eller senare ovillkorligen hamna vid Khotan-darja; där
gällde det alltså en linje; men nu gällde det en enda liten
punkt, Altimisch-bulak — om icke lyckan vore oss huld och
ledde oss till någon af de östligare källorna.
Kanske ni tycker att det var dumdristighet och vanvett
af mig att på detta sätt vedervåga hela min dyrbara karavan
och mina redan vunna resultat. Ja, så har säkert alla före-
gående asiafarare tänkt, som försiktigt undvikit att våga sig
in i denna del af kontinenten; öster och väster om min route
hade ett fåtal andra resande gått fram, men just här, i hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
