Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Tibetanska nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA NOMADER 279
målas ett par gånger om dagen, men denna tibetanska prima-
donna hade icke blifvit ren om man satt en brandspruta i
synen på henne.
Den hederlige Sampo Singi gjorde icke min af att för-
söka behålla oss öfver en dag; han ville tvärt om bli af med
oss så fort som möjligt. Och kanske hade han rätt! Alltnog,
han var försvunnen då vi gjorde vårt återtåg öfver hans betes-
marker. Kanske hade han blifvit ett offer för sin egen gäst-
frihet och för den oerhörda uppståndelse vi ställde till genom
vårt intåg i egentliga Tibet. Hade han önskat se oss öfver
en dag, hade han . säkert varnat oss för den dagsmarsch vi hade
framför oss; i stället önskade han oss en lycklig resa och med-
delade att vi hade två dagar till nästa nomadläger.
I hällregn redo vi ned genom floden Gartju-sängis dal;
från ett sista litet pass synes landskapet vidga sig, några berg
afteckna sig icke framför oss, men man ser icke långt för
regnet, som spolar öfver marken. Våra sadlar glappa i vätan,
våra kläder glänsa af vatten och äro som fastklibbade vid kroppen,
det rinner från hästarnas manar. Mellan öfvergifna lägerplatser
för vägen ned till högra stranden af en kolossal flod, som
vi till en början togo för en sjö. Det var Satju-sangpo en
af inre Tibets största floder. Regndropparnas högljudda smäl-
lande mot vattenytan öfverröstades dock snart af ett doft,
kokande ljud, som af framvältrande vattenmassor.
Floden var delad i 20 armar, af hvilka fyra voro kolossala
och att vada öfver dem föreföll mig hardt när omöjligt. Lama,
som var en modig karl och alltid red först, fortsatte dock så
lugnt som om han alldeles icke observerat den gråbruna, bru-
sande strömmen, och vi följde efter. Jag väntade att när som
helst få se honom försvinna i böljorna. Om djupet kan man
naturligtvis icke göra sig ett begrepp i dylikt vatten — dylikt
i dubbel bemärkelse; det steg dock ett par gånger öfver metern.
Vi ha nu krånglat oss öfver tio armar och rasta på en
slambank där djupet blott är en fot. Där stå vi i den bru-
sande vattenmassan som hejdlöst brusar mot och förbi oss
uppifrån dalen, det svindlar för ögonen, vattnet .tyckes stå stilla
och det är vi som rusa uppför floden med oerhörd hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
