- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
158

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En äventyrlig resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådvilla, visade det sig att vi kunde få följa med ett tåg, som
gick klockan två på natten till Tula, beläget ungefär på
halva vägen till Orel. Vi bestämde oss för detta. Medan
vi väntade på att vårt tåg skulle avgå, sågo vi de båda
andra fyllas både ut- och invändigt av passagerare. Många
reste på vagnstaken eller klängde sig fast vid lokomotivet,
något som då för tiden var rätt vanligt, men också kostade
många människor deras liv. För vår del hade vi en kall
resa, då vårt tåg ej var lika överfullt, men nästa morgon
voro vi i Tula. Här lyckades vi komma med ett tåg, som
föregående kväll lämnat Moskva, men blivit uppehållet
under vägen. Efter midnatt anlände vi till Orel efter en
resa, omöjlig att beskriva. Det var det värsta jag
någonsin varit med om. Vagnskorridoren var så blockerad, att
passagerare föredrogo att krypa ut och in genom
fönstren. Jag har dock hört att kamrater senare hade ännu
värre erfarenheter vid besök i Orel. Överstelöjtnant Boije
berättar att hon varit med om att klättra upp på
vagnstaket vid varje station, när tåget satte sig i gång, för att
sedan bli nedkörd igen vid ankomsten till nästa station.
En annan kvinnlig kamrat var tvungen att stå hela tiden
under en tjugufyra timmars resa. Så min erfarenhet var
visst icke den värsta.

Vad som mötte mig vid ankomsten till Orel måste ses
för att bli förstått. På grund av att staden var förklarad i
krigstillstånd, fick ingen visa sig på gatorna nattetid. Vi
måste stanna på stationen till morgonen. Denna natt står
för mig som ett ohyggligt minne. Alla väntsalar,
restauranger, korridorer och förstugor voro överfyllda, mest av
soldater, som lämnat fronten, men också av civila, män,
kvinnor och barn. De flesta hade lagt sig till vila på golvet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free